Jag minns en kompis från förr. Han sade till mig apropå att jag hade svårt och få jobb: "Ljug, det gör jag". Det här var innan jag hade fastnat i missbruk och beroende - och den lögn det innebär - och jag var inte mycket för att tala osanning. Ingen människa kan tala "sant" hela tiden, men man kan göra sitt bästa för att undvika lögnen, eller hur. I vilket fall som helst så ljög jag aldrig för att få ett jobb eftersom jag insåg att det skulle komma fram ganska så omedelbart att jag var "fel" person för jobbet. Om man säger sig kunna någonting bättre än vad man egentligen kan eller att man kan något som man absolut inte vet något om, så visar sig det redan då man får en arbetsuppgift som ligger över ens egen horisont. Skönt att man slapp åtminstone den lögnen.
Bilden ovan är från min egen Bibel. Jag tänker inte alls gå in på religionen och betydelserna av denna. Jag använder endast texten som ord rakt på och de betyder ju något som åtminstone jag tycker är sant i ett mer vardagligt sammanhang, nämligen "...och sanningen skall göra er fria." Eller i det här fallet mig som individ. En lögn, eller flera, gör livet så onödigt svårt att leva, medan sanningen förenklar det hela betydligt.
Naturligtvis finns det människor som talar osanning hela tiden. De är notoriska lögnare och verkar ha mage för att leva ett sådant liv. Det finns också de som är mytomaner och de är väl snarare av den ullen att de "tror" på vad de säger, trots att det är osant. Det finns även de som ljuger på grund av missbruk och beroende eftersom det liv man lever då är totalt upp- och nedvänt och man använder lögnen för att hålla en slags "sanning" utåt. Men oavsett skälet till lögnen så brukar ju faktiskt sanningen komma fram till slut.
Att leva sitt liv baserat på en eller flera lögner och dessutom må förbannat dåligt psykiskt samtidigt tar rejält på krafterna. Man blir en slags mästare på att hålla flera lögner i luften mellan sig själv och andra olika människor. Inte sällan har man en eller flera lögner till vissa specifika människor, medan man har andra lögner till andra människor. Till slut blir situationen naturligtvis ohållbar eftersom det inte går att hålla reda på allt man sagt tidigare. Dessutom brukar lögnerna bli så pass "osannolika" att person A jämför det som sagts med person B och person C och till slut kommer sanningen fram.
Det finns en slags sanning om lögnen och det är att man skall hålla sin lögn så nära sanningen som möjligt. Men även om man försöker göra detta enligt ovan, så blir det bara skit av allt till slut ändå. Det enda man möjligen gör om man använder sig av den strategin är att man kan leva sin lögn lite längre...
Då känner man sig som lögnare "dum" och man skäms rejält. Man försöker in i det sista "rädda" det som räddas kan i form av trovärdighet, men till slut inser man att det är kört. Då infinner sig oftast en stor lättnad. Jag kände att det var så förbannat skönt att slippa detta trixande, fixande och manipulerande. Inte så att livet blir perfekt per omgående, men känslan av en sten som lyfts undan från bröstet var så påtaglig att man blev larvigt ärlig under en period.
Sanning är förvisso bra. Men att tala sanning om allt hela tiden och till alla man träffar kan även ha sina avigsidor. Det är inte alltid sanningen gör någon annan människa "fri". Det kan ibland stjälpa mer än vad det hjälper enligt min erfarenhet. Men man utvecklar ju ett slags bollsinne även inom det här området. Däremot kan det vara mycket svårt, åtminstone till en början, att strikt hålla sig till sanningen när man levt så pass länge med lögnen. Precis som med allt annat när man tar steget in i ett nytt och bättre liv så tar också det här sin tid.
Men i takt med att man märker hur mycket bättre ens liv blir av att vara sann i både ord och handling, desto mer använder man sig av det som är rätt, riktigt och sant. Dessutom är det ju faktiskt så att det inte är en lögn om man väljer att inte säga eller göra en sak även om man vet inom sig att det är "osant" som fakta eller handling.
Det är mycket som blir bättre när man vänder på steken och går från ett liv i missbruk, beroende och lögn till att istället leva i nykterhet (oberoende, hehe) och sanning. Jag har skrivit mycket om min vardag och hur lång tid det tar att "lära" om hur det faktiskt bör fungera. Det är ju inte bara det man säger (eller skriver) som antingen kan vara sant eller osant. Även det man gör i handling kan vara sant/osant eller ärligt/oärligt. Att göra rätt för sig ekonomiskt är ju en form av sanning. Att betala för sig istället för att lägga räkningarna på hög är en "ärlig" handling och så vidare.
Men det hindrar inte att tillvaron är fylld av svåra val. Vad säger plånboken? Har jag råd att vara "ärlig" denna månad? Jag minns när jag gick hos en sådan budgetrådgivare hos kommunen (Norrmalm) för att få hjälp med att ordna upp mig minst sagt kaotiska ekonomi efter ett par decenniers liv på skuggsidan. Det var ingen lätt uppgift kan jag meddela. Det är en av de riktigt svåra bitarna med att återta kontrollen över sitt liv igen. Ofta har man som nykter alkoholist skulder upp över öronen och det är jobbigt som fan att betala av. Jag har nog tillbringat de senaste tio, tolv åren med att på riktigt allvar betala av gamla skulder hit och dit.
Men här är grejen. Man kan ha olika typer av skulder och det säger ju sig självt att man inte kan betala av allt på en gång. Om man betalar av till Kronofogden med ett par tusenlappar i månaden under lång tid så har man ju självklart inte råd med de "andra" typerna av skulder. Det kan både vara privata skulder och annat, men då får man försöka få de man är skyldig att förstå att man faktiskt måste ge staten sitt först annars kommer man ju aldrig vidare. Nåväl. Budgetrådgivaren gav mig även ett annat råd och det var att jag "gör rätt för mig" när jag har indrivning på min inkomst. Ur alla aspekter. Det är en sanning.
Sanning. En dag i taget. En sak i taget. Berätta hur man har det och be om förståelse och förlåtelse. Exempelvis. Mycket av arbetet med att leva nykter handlar om sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen eftersom det ju är en frihet i detta och dessutom behöver man sanningen för att må bättre både genom att säga den och att utföra den i handling gentemot andra människor.
Men sanningen, lögnen och skulden går hand i hand. Man är "skyldig" till mycket från sitt liv i beroende och missbruk. Men precis som att man kanske inte kan betala alla sina ekonomiska skulder så kan man kanske inte heller "betala för" det dåliga man gjort tidigare i ord och handling. Det gäller att försöka förstå vad som är realistiskt och vad som inte är det. Man kan bli friare av att tala och handla enligt sanningen och man kan även bli friare av att inse vilken skuld som kan betalas och vilken som inte går att göra något åt.
Man är absolut inte mindre sann för att man inte åtgärdar det som inte kan åtgärdas. Man kan bara försöka göra sitt bästa och det bästa är faktiskt sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar