Mycket jobb återstår
Till det här inlägget väljer jag mina fötter - som de ser ut idag - för att illustrera texten. De får stå som "symbol" för att man som alkis struntar i allt annat än att dricka. Allra minst tar man hand om sig själv och mina fötter struntade jag blankt i. Fötterna får även symbolisera att bara för att man stoppar korken i flaskan innebär inte detta att man är "klar" på något sätt, utan snarare att man bara är i början av allt sitt arbete.
Det som händer när man blir nykter är att hjärnan efter en tid börjar fungera och man blir inspirerad och har dessutom ork och tid över till att ta tag i sådant man lämnat därhän under en längre tid, kanske i åratal. Man kan bli förbannat otålig eftersom ens belöningssystem är skadat och man vill ha snabba resultat och "quick fixes". Men livet som nykter fungerar inte så utan man är tvingad att ta en sak i taget, precis som man behöver ta en dag i taget när det gäller att vara nykter.
I början önskade jag att jag liksom hade kunnat stänga av mig själv som att bli nedsövd, eller liknande för att sedan vakna upp och allt var ordnat och fixat. Istället har jag - precis som alla andra människor - under ett antal år fått lov att prioritera och ta en sak där och en sak här. Jag kan inte påstå att mina fötter legat i första rummet under den tiden heller.
Jag menar, det har varit viktigare att få fasta rutiner i vardagen, betala sina räkningar på utsatt dag, hålla sig nykter och trivas med det samt en hel del annat. Men efter ett tag, när man börjar få ordning och dessutom må bättre och bättre kan man börja tänka på sådant som fötter och annat på kroppen som legat i träda.
Jag har haft fotsvamp i många och långa år. Jag vet inte hur jag fick det, men kan tänka mig att det kom från något av alla par skor jag fått genom åren. Det var inte trevligt att ha svamp och inte lär det väl ha blivit bättre av att gå med så länge. Men som sagt, öl kostar pengar och prioriterar man alkohol så skiter man i allt annat.
Jag led även av fotsvett och dålig lukt. Jag skämdes förbannat mycket för mina fötter, precis som jag skämdes över det faktum att jag var alkis. Men när man blivit nykter och sedan kämpat med en hel del annat och ser att man når framgång kommer ett visst välmående. Trots att jag idag har psykiska besvär - som går att leva med och hantera - mår jag bra mycket bättre än på många och långa år. (Alltså "bra" enligt min egen måttstock och inte någon annans.)
Sakta men säkert så får man ordning på bitarna och till slut blev det alltså dags för mina fötter. Antagligen så frågar sin flera vänner av ordning varför man låter det vara? "Det är väl bara...?" Ja, visst, för fan, det är bara att gå till Apoteket och köpa en salva som man smetar på. Numera så finns det en som man bara smetar på en gång och sedan efter en vecka eller liknande är det klart.
Och varför går man förresten under ett antal nyktra år utan att göra något åt saken? Ja-a, vem fan vet? Inte jag i varje fall. Men det handlar om det jag beskriver ovan: en sak i taget. En gång i tiden så skulle jag göra allt på en gång och då gick livet åt skogen och jag drack för att bedöva mina sinnen. Vis av de många lärdomarna så gör jag numera endast en sak i taget och ibland inte ens det. När jag städar, till exempel, så börjar jag ju i ett rum, men känner jag att jag inte längre har lust så skiter jag i resten och tar det en annan dag. Eller så går jag och småplockar när jag ser skiten och inte en minut tidigare.
Men för ett tag sedan så köpte jag en salva. Man tvättade fötterna, smetade på salvan och sedan torkade det. Det kändes som att ha lim på fötterna och det blev mycket riktigt en slags hinna över fötterna som sakta smög sig ned i svamp-eländet och tog bort skiten. Det sägs att man skall vara fri från svamp efter det. Men kruxet är ju att det finns flera olika typer av svamp. Den jag fick bort var den som satt mellan tårna. Nu återstår den som satt sig på naglarna och den är tydligen förbannat svår att bli av med. Men man kan underhålla sina fötter - slipa och fila - och ta det man kan över tid och så blir det förhoppningsvis bättre någon dag.
Här kommer vi till det viktiga: Det är bättre att börja med något än att inte börja alls. Precis som med ett nyktert liv så behöver man ta ett första steg även med allt det som kommer därefter och som man struntat i under alla år. Jag tror det är Bilbo som säger ungefär: "varje lång resa börjar med ett endaste litet steg"
Mina fötter är inte klara. Det återstår en hel del arbete och jag får se till att underhålla dem bättre än vad jag gjort tidigare. Ni kan lita på mig när jag säger att de ser förbannat mycket bättre ut på bilden i början av inlägget (som togs idag) än de gjorde för bara något år sedan.
Och precis som mig i min helhet så mår mina fötter mycket bättre idag än förr om åren. Idag skäms jag inte för mina fötter och inte för mig själv heller och det faktum att jag är nykter alkoholist som lider av vissa psykiska besvär.
Livet är alldeles för kort för att bry sig om vad andra människor tycker och tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar