Från Fejan 10 april

2. 
   

   Janne Häggqvist

   den 10 april

   
   

   Man får både ris och ros för sin ärlighet i texterna. Men så länge det är konstruktiv kritik är det helt okej för min del. Jag tänker att det vore bra om fler och fler människor skrev om sin vardag, både som sjuka och friska. Visst kan det vara intressant med allt det positiva, men tillvaron är ju aldrig bara vit det finns massor med svart i den också.
   
   Minns inte var jag fick det ifrån, men det var ett barn som beskrev det så här: "...Gud uppfann tråkigt för att man skall veta när allt är bra..." Typ.
   
   Upp- och ned går livet. Men det är liksom okej, tycker jag. För tänk själv att ALLTID leva i ett rosenrött skimmer där tillvaron är fylld av räkmackor och gräddfiler. Eller där allt bara är en svart tunnel utan tillstymmelse till ljus. Enformigt skulle det vara, även om allt bara var perfekt. Man behöver det dåliga och tråkiga - enligt ovan - för att uppskatta det som är bra och roligt.
   
   När man pratar (eller skriver till) med folk i samma sits som en själv slås man av hur lika allt är, detta trots att vi är individer och olika. Man kan jämföra erfarenheterna, både de bra och de dåliga och komma fram till att den krokiga vägen var ganska lik för flertalet av oss.
   
   Jag känner att jag skriver i första hand för min egen skull. Jag BEHÖVER göra det av olika skäl. Ett skäl är att om jag inte får ur mig en text då och då så ligger orden där i skallen och åker fram- och tillbaka till dess jag har lust att spy ut dem i muggen, hehe. Men då är det ju "bättre" att någon annan kan få ta del av dem istället. (Hoppas jag.)
   
   Ibland undrar jag om vissa av mina tillkortakommanden endast är "ålderssymptom" eller om det är något livet bjuder på så här i efterskott på grund av att man levt som man levt i så många år. Ta det här med att titta in i en spegel och raka sig som exempel.
   
   Jag har - allvarligt talat - svårt sedan något år tillbaka med vad som är höger / vänster när det utspelar sig i en spegel. Ännu värre blir det om jag lägger till en YTTERLIGARE spegel så jag skall titta in i spegel nummer ett och i denna titta i spegel nummer två (den mindre spegeln). Då blir det liksom totalt TILT i den gråa massan.
   
   Jag står där framför spegel nummer ett och försöker noggrant till tusen att raka mig rakt och fint i kanten mellan hår och skägg precis vid örat. Det hade kunnat bli fantastiska polisonger om jag hade tålamod att odla det hela och framför allt om jag kunde SE VAD I HELVETE JAG GÖR där vid örat. Rätt vad det är så säger det väl slafs och jag skriker AJ i högan sky och där ligger örat på bänken bredvid mig. 

   
   

   

   
   

   Gilla · · Avbryt aviseringar · Marknadsför · Dela