Plockat från Fejan 9 april

1. 
   
2. 

   Janne Häggqvist

   den 9 april

   TINNITUS.
   Hur förklarar jag tinnitus för en person som inte själv har det problemet? Det är inte lätt. Men jag gör ett försök. Föreställ dig att alla vardagens ljud på något sätt är ganska jobbiga att höra, speciellt de ljud som ligger högt i diskanten. (Åtminstone är det så för mig.)
   
   ALLA höga ljud är jobbiga. Detta eftersom man ofta i samband med tinnitus även blir extra känslig för vissa ljud.
   
   Många ljud är jobbiga för de flesta människor och man behöver inte var känslig eller ha tinnitus för att bita sig i läppen när någon börjar borra i sten precis när man går förbi. Eller när tunnelbanan tutar. Eller när hesa Fredrik går var 3:e månad.
   
   För mig är som sagt alla ljud jobbiga. Det handlar mindre om ljudet i sig, utan mer om att nästan alla adderas till ALLA de jag redan har susande inne i skallen. Det blir hela tiden mer och mer lök på laxen och kakafonin är vissa stunder rent outhärdlig. Men man står ändå ut, för vad fan skall man annars göra? Hugga av sig huvudet är en mindre bra idé...
   
   Tänk dig vidare att exempelvis telefonsignaler, fläktar, starka ljud från bilar, tåg, bussar och andra fordon, höga och skrikande röster (barn) som är väldigt höga i diskanten, musik som spelas på hög volym, ja, ni förstår nog hur jag menar. Tänk att dessa ljud stannar kvar inne i skallen på exempelvis mig. Inte alla ljud, gubevars, men tillräckligt många för att det skall vara förbannat jobbigt.
   
   Jag minns inte längre om det någonsin var tyst inne i skallen. Är det så för er som har normal hörsel? Jag har hela tiden, oavbrutet, ett slags "grund"-ljud som antingen väser, pyser, rasslar eller brummar. Till detta läggs - beroende på olika faktorer - kvitter, pip, ringande, plingande och så vidare. Man kan säga att det som ligger i bakgrunden är i basen och det andra i diskanten. Ibland "spikar" det till. Jag vet inte annars hur man skall förklara det.
   
   Tänk er att det är tyst (så tyst det kan hos en person med tinnitus) i skallen och helt plötsligt smäller det till i form av en hög ton som tacksam nog bara hörs bråkdelen av en sekund. Det är som om man drar på ljudet i sin stereo från noll till max och sedan till noll igen. Det är som ett fysiskt slag rakt i nacken.
   
   Tinnitus går att leva med, men vissa dagar är det så svårt att jag drabbas av yrsel. (Vet inte hur det är för andra.) Man lär sig små knep - precis som med andra kroniska besvär - för att mildra oljudet. Det försvinner nämligen ALDRIG. Och ingen läkare i världen vet varför. Jag har en teori om att det har med att blodet rinner att göra. Det är nåt med trycket. Ni kan ju komma ihåg var ni läste det först, hehe.
   
   Det finns olika saker som kan göra att man får tinnitus. Man lyssnar för mycket på hög musik. Ni vet, efter konserten så kan man höra liksom ett pipande och ringande ljud. Det brukar gå över efter en dag eller så. Men utsätter man sig ofta för detta så kan ljudet stanna kvar längre och till slut så försvinner det inte alls. Man har skadat delar av örat, helt enkelt.
   
   Även trauman gör att man kan få tinnitus, både fysiska och psykiska. Jag har haft båda, och jag har lyssnat på för hög musik under många år. Även alkohol och droger kan göra att man får tinnitus och jag har provat båda. Så nog var man en kandidat alltid, hehe. Även för detta.
   
   Som sagt. Vissa dagar är det värre och andra värre än värst. Det beror väldigt mycket på hur man mår i övrigt. Men tar man hand om sig själv så märker man mindre av kakafonin inne i skallen. Den liksom lugnar sig på nåt sätt.
   
   Det här gäller för mig och det kan vara olika från person till person. Någon frågade mig varför jag aldrig svarar i telefon? Jo, det är för att jag hör den där jäkla signalen i huvudet åtminstone i ett dygn framåt innan den sällar sig till det andra mumlet mellan öronen. Jaha. Ställ om signalen då? Stäng av den! Använd bara vibrationen! Well. Ljud som ljud. Är ni med? Jag ringer däremot ALLTID tillbaks.