Äh, vilket dritt.
Det är mindre roligt, tycker jag, när ens letande efter personer på nätet blir en slags tävling mot internet istället för att faktiskt hitta människorna ifråga. Visst. Jag vill fortfarande hitta en del personer, men de lyser med sin frånvaro på nätet. Idag är det ju tyvärr så att finns man inte på nätet, så existerar man inte i många sammanhang.
Men det finns ALLTID metoder att hitta något eller någon. Kruxet är bara att jag inte kommit på vad eller hur. Inte ännu, i varje fall.
Däremot kan det ju vara så - åtminstone med vissa personer - att folk INTE VILL bli hittade. Sånt får man självklart respektera, tycker jag. Skulle jag efter mycket arbete hitta någon men upptäcka att den personen vill ligga lågt, så inte fanen framhärdar jag där inte. Let it be.
Det finns två alternativ som jag ser det om man inte finns på nätet: antingen är man totalt bortkommen när det gäller tekniken och har därför engagerat sig noll och intet. Kanske har man en mejladress på jobbet för att man måste, men mer än så är det inte. Eller så är man principiellt emot allt vad nätet står för, och då menar jag med alla dess säkerhetshål och hot mot ens egna integritet. Även där kanske man har en mejladress via arbetet, för att man måste ha det. Men inte mer än så.
Jag säger absolut inget om det. Det är upp till var och en. Vill man hålla sig till vanlig telefoni och vanliga skrivna brev så fungerar ju också det. Men frågan är hur länge till?
Det finns mängder med tips på hur man kan hitta folk via nätet. Och det är ju själva grejen, eller hur? Jag menar, innan de här olika sociala sajterna fanns, så var det inte speciellt lätt att hitta nån den här vägen. Att bara söka på Janne Häggqvist på Google räcker inte. Man behöver dyka djupare än så.
Idag är det så in i bänken enkelt i de flesta fall. Och även det är ju själva grejen. Man har kanske under typ 10, 20 eller rent av 30 bast inte vare sig haft lust eller verktyg för att leta efter människor från förr. Men nu har man det och varför skall man inte försöka leta reda på de från förr, om inte bara för att säga hej, hur har du det nu för tiden?
Mer än så behöver man inte ha på sin agenda. En kontakt går ju åt båda hållen, och vill inte den ena, så får den andra vackert finna sig i detta.
I vilket fall som helst så har jag antagit utmaningen och söker efter några personer - hittills utan framgång - bara för att djävlas med kroppen och vara obstinat i största allmänhet. Om jag skulle hitta dem är det av mindre betydelse, faktiskt.
Det är mindre roligt, tycker jag, när ens letande efter personer på nätet blir en slags tävling mot internet istället för att faktiskt hitta människorna ifråga. Visst. Jag vill fortfarande hitta en del personer, men de lyser med sin frånvaro på nätet. Idag är det ju tyvärr så att finns man inte på nätet, så existerar man inte i många sammanhang.
Men det finns ALLTID metoder att hitta något eller någon. Kruxet är bara att jag inte kommit på vad eller hur. Inte ännu, i varje fall.
Däremot kan det ju vara så - åtminstone med vissa personer - att folk INTE VILL bli hittade. Sånt får man självklart respektera, tycker jag. Skulle jag efter mycket arbete hitta någon men upptäcka att den personen vill ligga lågt, så inte fanen framhärdar jag där inte. Let it be.
Det finns två alternativ som jag ser det om man inte finns på nätet: antingen är man totalt bortkommen när det gäller tekniken och har därför engagerat sig noll och intet. Kanske har man en mejladress på jobbet för att man måste, men mer än så är det inte. Eller så är man principiellt emot allt vad nätet står för, och då menar jag med alla dess säkerhetshål och hot mot ens egna integritet. Även där kanske man har en mejladress via arbetet, för att man måste ha det. Men inte mer än så.
Jag säger absolut inget om det. Det är upp till var och en. Vill man hålla sig till vanlig telefoni och vanliga skrivna brev så fungerar ju också det. Men frågan är hur länge till?
Det finns mängder med tips på hur man kan hitta folk via nätet. Och det är ju själva grejen, eller hur? Jag menar, innan de här olika sociala sajterna fanns, så var det inte speciellt lätt att hitta nån den här vägen. Att bara söka på Janne Häggqvist på Google räcker inte. Man behöver dyka djupare än så.
Idag är det så in i bänken enkelt i de flesta fall. Och även det är ju själva grejen. Man har kanske under typ 10, 20 eller rent av 30 bast inte vare sig haft lust eller verktyg för att leta efter människor från förr. Men nu har man det och varför skall man inte försöka leta reda på de från förr, om inte bara för att säga hej, hur har du det nu för tiden?
Mer än så behöver man inte ha på sin agenda. En kontakt går ju åt båda hållen, och vill inte den ena, så får den andra vackert finna sig i detta.
I vilket fall som helst så har jag antagit utmaningen och söker efter några personer - hittills utan framgång - bara för att djävlas med kroppen och vara obstinat i största allmänhet. Om jag skulle hitta dem är det av mindre betydelse, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar