Det kommer alltid nya rön

Förr om åren brukade det i reklamen heta ungefär "...socialstyrelsen rekommenderar att du äter 6-8 skivor bröd om dagen..." Idag heter det bland annat att man skall äta minst 5 olika frukter/grönsaker per dag.  Ibland ser man att mörk choklad och rödvin är "bra" och ibland är det dåligt. Den ena kosten är bättre än den andra och vi skall motionera minst en halvtimme per dag. De goda råden och de nya rönen väller över oss och över tid ändras ofta det som först var bra till att sedan vara dåligt.

Det vore ju helt omöjligt att som lekman och konsument försöka följa alla dessa mer eller mindre bra råd och rön. Jag tycker personligen att man skall ta till sig informationen, använda sitt sunda förnuft, sovra och sedan leva därefter. För det första handlar det om att må bra och om man mår bra så sprider sig detta överallt i kroppen och påverkar helheten. Att äta något man hatar och tycker smakar fan bara för att det "förmodligen" är bra tycker jag motverkar sitt syfte. Om man äcklas av något man stoppar i sig så tror jag mycket av den "bra" effekten försvinner. 

Man kan ju även fundera över exempelvis sina föräldrars och far/morföräldrars hälsa. De levde ju förmodligen efter helt andra råd och rön än vi gör idag. Som alltid är det ju individuellt hur man påverkas av det man stoppar i sig. Visst kan forskare och experter se att vissa råvaror är direkt farliga och att andra möjligen, kanske kan påverka en del människor negativt. Men testerna ifråga är ju inte utförda på just dig, eller hur? 

Som sagt, sunt förnuft.

Vi vet däremot att vissa saker är direkt farliga för vår hälsa och då kan vi ju faktiskt låta bli dessa. Andra saker och huruvida de är farliga eller inte brukar ju ibland ändras över tid. Något som var skadligt för 30 år sedan kanske inte anses vara det idag. 

Om man skulle följa alla råd och rön som dyker upp skulle nog både kropp och knopp bli så förvirrade att de slutade fungera av chocken. Skämt åsido. Men många gånger så står liksom det ena mot det andra och magkänslan skriker där inne att "detta kan inte stämma". 

Man läser om att vissa ämnen är bra för kroppen och att de möjligen, kanske, eventuellt kan "förlänga" livet. Men fundera över följande. Om man ("experterna") till exempel menar att glas rött vin innehåller mycket antioxidanter som är bra för kroppen, så lär ju den positiva effekten bli plus minus noll av den negativa effekten som alkoholen ger. Är ni med?

Det heter att det ena med det tredje är bra för "det" och "det" i kroppen. Men samtidigt så kan både det "ena och det tredje" ha andra negativa effekter på antingen "det" eller "det" i kroppen. Krångligt? Ja, det är väl bara förnamnet. Allt vi stoppar i oss har både negativa och positiva effekter. Kroppen är en helhet och det lilla jag lärt mig är att den är en fantastisk mekanism som till största delen upprätthåller en balans av egen kraft. Det gamla rådet att äta en väl balanserad kost tror jag räcker förbannat långt.

En läkare sade till mig en gång: "ta hand om de 3 grundläggande", det vill säga kost, motion och sömn. Det kommer man långt på. Naturligtvis kan man äta för mycket, sova för litet och motionera för dåligt, men må ganska bra ändå. Det sägs att vi skall äta "det" och motionera "så länge" och sova "så mycket". Men allt är individuellt, eller hur? Magkänsla, sunt förnuft, må bra känsla.

Å ena sidan så får man höra att en "dålig" sömn lagras negativt i kroppen. Den ackumuleras och det innebär väl förmodligen att man aldrig kan komma ikapp sina missade sömntimmar. Å andra sidan så menas det att sömnbehovet hos den moderna människan inte alls är 8 timmar per natt. Jaha. Men hur har jag det. Hur har du det? Hur mår du och hur mår jag? Du behöver förmodligen x antal timmar, medan jag behöver y för att må så bra som möjligt. 

Anamma följande: "bättre att sova någonting än ingenting alls"

Jag har lärt mig acceptans när det gäller många aspekter av mitt liv. Ända sedan det sena åttiotalet har min dygns-rytm varit förskjuten och skev. Det har gått lite upp- och ned genom åren, men det som började som att jag gick och lade mig tidig kväll (typ när Bolli-bompa började) har med tiden utvecklats till att jag ibland går och lägger mig mitt på dagen och går upp 10 till 12 timmar senare, alltså när natten börjar. Jag har genom åren - på en mängd olika sätt - försökt att komma tillrätta med det här, men utan resultat.

Så vad fan skall man göra? "Experterna" anser att man ta mig fan skall sova på natten och vara vaken på dagen. I min bok kan de dra åt hell-vette. De är inte jag. Jag är jag. Jag har anammat acceptans och är förbannat glad över att jag kan sova över huvud taget. Jag har anammat att sova när jag är trött och vara uppe när jag är pigg. Skitsamma vad klockan är.

Naturligtvis är det "lättare" för mig som inte har vare sig arbete eller familj att leva som jag behöver utan att jag nödvändigtvis måste ta hänsyn till andra människor. Men alla de som har liknande "problem" och lever i ett mer "normalt" liv, vad skall de göra? 

Anamma följande: "ställ krav på din omgivning. Säg att så här är det och jag behöver hjälp att få egen tid när det behövs". Sov när du är trött och inte när andra menar att du skall sova.

Vad skall vi äta? Råd och rön, olika "dieter" hit och dit. Men återigen, det är individuellt. Vissa kanske inte passar för att äta vegetariskt, andra kanske passar utmärkt för den typen av kost. Man får helt enkelt testa sig fram till en "må-bra-känsla" och sedan leva efter den. För egen del har jag sedan ett antal år, minst tre, levt enligt de här principerna när det gäller vad jag äter. 

Jag har testat mig fram och hittat en kost som jag mår bra av. Magkänsla. Verkligen. Detta eftersom jag sätter ett väldigt stort värde i hur min mage fungerar. Det finns ett gammalt kinesiskt talesätt som säger ungefär att en "bra mage" är en "god sak" samtidigt som det säger att om man har en "dålig" mage så påverkar det hela kroppen negativt. Att man sedan kan ha en för stor mage är ju en annan sak. Huvudsaken i min bok är till att börja med att magen fungerar som den skall. Man skall på ren svenska skita på regelbundna tider och ha en avföring som vare sig är för hård eller lös.

Anamma följande: "ät det du mår bra av".

Det finns alltid sanningar med modifikationer, eller hur? Jag vet att det är svårt om man har familj och barn. Men i min bok är man ingen "bra" medmänniska över huvud taget om man inte har orken att hjälpa till. Låt mig förtydliga. Det finns så förbannat många människor där ute som lever enligt normer som ställts upp av andra personer. Normer som kanske inte alls passar en själv. Man gör si och man gör så, men mår skit på kuppen. Man följer råd och rön, hehe, som passar någon annan, men inte sig själv. 

Man ställer upp hit och dit. Man jobbar, tar hand om familjen, är med i x antal föreningar, hjälper vänner, bekanta och arbetskamrater med vad än de behöver hjälp med. Man finns till för andra. Men dygnet har för hell-vette bara 24 timmar och när får man tid för sig själv? Hur skall man kunna vara "till för andra" när ens egna batterier går på reserven? Om man inte först och främst tar hand om sig själv, hur skall man då kunna ta hand om andra?

Jag menar inte att man skall låta bli att vara en god människa och hjälpa andra. Absolut inte. Det sägs ju att det inte finns något bättre för själen än att hjälpa andra människor. Men det kan bli för mycket av det goda och att ständigt ställa upp för andra kan ibland bli en ren energitjuv och sluka allt kraft från en själv. Som med allt annat behöver man hitta en balans. Hjälp inte alla hela tiden, utan hjälp för all del de som behöver det i din närhet och som inte bara är tagare utan också ger tillbaks. Skippa totalt att hjälpa "tjuvarna" av tid, energi och resurser från dig själv.

Jag kan ärligt säga att jag motionerar för lite. Jag säger till mig själv att det kommer när det kommer. Jag går inte ens ut varje dag utan kanske varannan. Men jag brukar se det så här: Det vore definitivt värre och sämre om jag aldrig gick ut över huvud taget och inte rörde på ens en tå eller en tumme. Det sägs att man skall promenera minst en halvtimme om dagen och det kan nog vara "sant". Men även detta anser jag vara individuellt. Kanske räcker det med en kvart. 20 minuter? 10?

När jag går ut så brukar jag nästan alltid handla en hel del och det blir ganska tungt. Jag bär alltså varannan dag ett antal kilo extra. Det är "slakmota", det vill säga uppför, hela vägen upp hit till kullen. Ända från centrum, faktiskt. Det börjar i en liten vinkel och sedan blir det brantare och brantare. Det är rejält jobbigt med flera backar när man bär mer än sig själv. Eller hur? Jag får upp både andning och puls och det lär väl vara något gott i det.

Anamma följande: "det är bättre att röra på sig över huvud taget än att inte göra det alls." Säger "expertisen" minst en halvtimme så få inte ågren om du bara rör dig en kvart, tjugo minuter. Det är nämligen bättre än inget alls...

Jag har de senaste åren lärt mig att det inom psykiatrin finns något man kallar "sekundära effekter". Det handlar väl i grund och botten om att inte allt kan lösas eller botas med vare sig terapi eller medicin. Men man kan mildra vissa besvär, ta bort andra och kanske inte komma åt det ena eller det tredje. Men helheten kan bli bra ändå eftersom det som blir bättre påverkar det som inte ännu blivit bättre och så vidare. Det ena "goda" ger också det andra en smula "gott-i-gott" och så sprider sig detta till det totala måendet. 

Jag tror det är på samma sätt ned det negativa och att även det har sekundära effekter. Därför så är det väldigt lätt att ett dåligt mående blir ännu sämre. Det är även därför, tror jag, som man ofta använder sig av talesättet "en olycka kommer sällan ensam" eftersom när man mår dåligt så ser man inte det positiva i tillvaron eftersom det liksom bara är skymt av allt det negativa. Medan man å andra sidan kan uppleva negativa saker som mindre dåliga när man är inne i ett bra mående.

Jag har funderat en del på den medicin jag tar. SSRI-hämmare, som det heter. Jag såg ett citat om att medicinen ifråga får en människa som lever i en dålig situation att uppleva situationen som bättre, än om man inte hade tagit medicinen. Jag menar: det är väl själva grejen med dåligt mående? Man ser allt i svart och man ser inte skogen för alla träd och så vidare. Man hakar upp sig på allt det negativa i tillvaron och till slut ser man inte ett skit som är positivt.

Well. Någon kanske tänker: "det var en jävla messer-schmidt och vem fan är han som tror han vet allt". Haha, shit, inte fan vet jag något om någonting över huvud taget - nånsin. Jo, men, vissa erfarenheter har man ju tillägnat sig genom åren. Vi är alla individer, och därför är vi olika. Det som passar dig passar antagligen inte mig och vice versa. Jag menar bara att man bör försöka lära sig av sina misstag och lägga ned, göra om och försöka göra rätt. Man bör lyssna på sin mage. Ta för all del åt dig av råd och rön, men sålla bland skiten och försök hitta en väg som passar just dig och din mage.

Svårare än så är det faktiskt inte...