Jag är rik

Jag är miljonär!

Typ. Jag är glad över det jag har: hälsa, lägenhet, mat på bordet och kläder på kroppen. Jag mår bättre idag och det beror dels på att jag är nykter, (sedan 3 år) men också på att jag lärt mig acceptera min situation och göra vad jag kan utifrån den. Man har sina krämpor och tillkortakommanden, men om man slutar jämföra sig själv med andra infinner sig ett inre lugn som är helt fantastiskt.

I nästan hela mitt liv har jag kämpat för att bli som alla andra människor. Men det är ju dömt att misslyckas eftersom "alla andra" är unika individer och man kan inte bli lik så många personer, eller hur? Det som kallas för "normal", en slags skuff som bestäms av att x antal människor uppfyller denna norm och lever efter ungefär samma mönster. Människan är ett flock-djur tack vare årtusenden av evolution. I gruppen fann man trygghet.

Som människa vill man "passa in" för att det ger en känsla av värde. Det är märkligt egentligen, eftersom ens eget värde istället kan minska om man blir som alla andra i en grupp. Att stå ut, att vara sig själv och annorlunda från gruppen är istället något man bör eftersträva. Men det tog mig ungefär 45 år att förstå detta.

Idag bejakar jag min sär-art. Jag är "stolt" över att vara unik och annorlunda än andra människor. Jag vill inte passa in, jag vill vara en fri fågel som går min egen utvalda väg mot lycka och välbefinnande. Jag lever efter min egen ork och låter andra leva efter sin. Ibland snuddar våra cirklar vid varandra och det kan fungera hyfsat bra. Men ibland kan det bli en slags "konflikt" mellan mig och det yttre.

Allt i livet har negativa och positiva sidor och det man gör påverkar dels en själv och även andra människor. Den väg man väljer kan både vara bra och dålig. I botten ligger dock det absolut viktigaste: hälsa och välbefinnande. När man väl funnit sin egen "metod" för att må så bra man någonsin kan sätts ens liv ofta på prov eftersom det blivit så mycket olikt det som finns och styr runt omkring mig.


Det är inte så att jag blev som jag är nu för tiden bara huxflux. Det är en långsam process som spänner över årtionden och som påverkats av en mängd faktorer. I början av denna resa koncentrerade jag mig fortfarande på att vara "till lags", det vill säga jag gjorde för det mesta som andra sade att jag borde eller skulle göra för att komma någonstans och även må bättre. Avsikterna från "sakkunniga" har endast varit välmenande, men de utgår från just det faktum att man kan sätta alla människor inklusive deras eventuella problem inom samma mall, vilket ju alltså inte fungerar.

En människas personlighet avgör hur han/hon bör gå till väga. Men man är ju så styrd av tidigare erfarenheter och "hur det är och skall vara" att man inte lyssnar på sina egna sinnen och sin kropps signaler. När man däremot väl lär sig den konsten - med både hjärta och hjärna - så börjar det hända saker!

Faktum är att man själv - jag - faktiskt behöver lära alla andra vilken väg som är lämpligast för en själv. Det är en förbannat tidskrävande process, men till slut kan det löna sig och bli någorlunda som man själv vill och behöver ha det. Inte sällan så brukar ju däremot "vill och behöva" vara totalt skiljda från varandra, men när det väl drar åt samma håll händer det också saker, vill jag lova...

Rikedomen jag talar om ligger inte på det ekonomiska planet. Jag tror aldrig jag tjänat mer än typ 250.000 kronor före skatt per år. (Ni kan själva räkna ut vad det blir per månad.) I genomsnitt har jag nog tjänat strax under 200.000 per år. Det går naturligtvis att leva på, men det är ingen fest direkt. Jag har visserligen mer pengar över per månad nu, som nykter, än vad jag hade när jag söp som värst, men det är ingen dans på rosor.

För många människor, alltför många, är det viktigaste här i livet ett arbete. Man skall "göra rätt för sig". Inget större fel i det, men man kan faktiskt göra rätt för sig på andra sätt i ett slags mindre format. Man kan exempelvis - som jag - dela med sig av sina erfarenheter och på så sätt möjligen hjälpa andra människor att undvika samma misstag. Man kan vara en resurs i sitt "närområde" och ställa upp om man kan i olika typer av situationer.

Om man hela sitt vuxna liv egentligen levt på marginalen så skapar det ett sätt att leva som man efter en tid blir ganska nöjd med eftersom det innehåller värden som är allt annat än ekonomiska. Man börjar värdera annat i livet. För sanningen att säga, vad behöver man egentligen för att må bra? Inte mycket materiellt, enligt min egen erfarenhet.  Om jag skall lista det som är viktigt för en inre förnöjsamhet som påverkar hela kroppen och med tiden kan ge positiva sekundära effekter på ens liv är det inte speciellt många saker:

Hälsa
Lugn, ro och trivsel
Lägenhet
Mat och dryck
Kläder

Allting här i livet hänger ihop, likaså kropp och knopp. Det ena brukar ge det andra, med det tredje, bara man får tid, lugn och ro för att få alla bitar på plats. En viktig sak jag lärt mig med åren är att "sitta nöjd med sina kort" och inte försöka gapa efter mer hela tiden. Man kan inte toppa känslor och händelser för det blir till slut som ett beroende likt exempelvis tabletter. Man behöver hela tiden öka dosen för att bli tillfredsställd och det skapar bara ytterligare problem i tillvaron.

Att sitta nöjd kan skapa små underverk i tillvaron eftersom man med tiden lär sig att uppskatta de verkligt små sakerna i livet. "Less is more", ni vet, typ mindre är mer, eller hur man skall uttrycka det.

Jag hade "dåligt flyt" under några månader tidigare i år. Det blev så eftersom alla mina hårt inarbetade dagliga rutiner ruckades ur sina banor och då blev jag helt klart "störd" av detta. Där ligger min stora sårbarhet, som jag ser det. Jag har skapat en väg, ett liv (en mack, hehe) som jag trivs med om som framför allt ger mig ett inre lugn och trivsel runt omkring mig. Jag kan ibland tänka att det är lite klantigt av mig att försätta mig i en sådan situation - som egentligen går stick i stäv gentemot hur jag fungerar - eftersom man absolut inte kan påverka allt och alla runt omkring sig.

Men jag har upptäckt att det inte finns något alternativ till hur jag lever idag. Jag har föresatt mig att leva på det här viset och även påverka de yttre faktorerna så mycket jag kan så de styrs mer i min riktning. Det går faktiskt, till viss del, att göra på det viset. Men det kräver övning och stor kompromissvilja. Det tar även tid eftersom man under lång tid behöver förklara hur man behöver ha det inför myndigheter och sakkunniga. Man behöver "mala ned" dem till sin egen nivå och få dem och inse att mina "egna fakta" får mig att må bäst och inte deras.

Det är även viktigt att påpeka en sak: Att leva i sin egen lilla bubbla och bara ibland delta i det yttre skapar en slags isolering för många människor. Återigen handlar det om personlighet och jag lider inte av att vara för mig själv. Jag kallar det inte ensamhet, som så många andra människor gör. "De sakkunnige" menar att man skall exponera sig för det yttre och även för sina demoner, eftersom om man undviker dessa för länge, blir det desto svårare och jobbigare när man faktiskt utsätts för dessa. Vilket man gör, det går inte att undvika, hur mycket man än vill detta. Jag har prövat olika metoder. En alltför regelbunden exponering gör mig bara alltför trött, därför har jag valt en slags medelväg som verkar fungera bra. Saken är nämligen den att jag upptäckt vad som gäller för min egen del: ju mer inre lugn och trygghet jag får, desto "bättre" går det för mig att låta min cirkel möta den yttre, om ni förstår hur jag menar...


Det är så klart viktigt och påpeka att det här är min "väg" och något jag funnit fungerar för mig. Men det är ju naturligtvis inte säkert att det fungerar för någon annan. Men här är grejen: Jag har ju - som beskrivs ovan - testat flera olika vägar och möjligheter. Det är inte så att jag gått under alla dessa år och "in absurdum" hävdat min syn på saker och ting. Så pass duktig är jag inte rent medicinskt. Lekmanna-doktorer brukar det gå illa för. Man tar däremot till sig det man finner fungerar bra för ens eget välmående och situation. Till slut får man en slags fungerande "kökkenmödding", hehe, av professionella råd och sina egna erfarenheter.

Men jag hade tålamod eftersom jag visste att flytet skulle återvända igen en dag, vilket det nu gjort. Det känns underbart! Jag såg en gång en liten skylt på tuben där det stod: "Lyssna - Lär - Lev" och det summerar väl det hela ganska bra tycker jag...