Syn och synförmåga

Testa din syn

Jag föddes lite för tidigt, men jag vet inte med hur mycket. Jag vägde cirka 2.400 gram, vilket ju är ganska normalt i dagens läge (tror jag). Jag vet inte vad som var normalt då, 1961, men kanske var man lite i lättaste laget. Mamma och jag pratade många gånger om det här, men minnet är ju tyvärr som det är. Nu finns det inte heller längre någon att fråga. Visserligen har jag min födelsejournal, men den fattar man ju inte mycket av.

Idag har vetenskapen kommit en bra bit längre på väg än för drygt 50 år sedan. Man vet att en för tidig födsel kan skapa en hel del problem senare i livet för personen ifråga. Jag har något som heter nystagmus - ögondarr - och det kan vara till stor del beroende på att jag föddes för tidigt. Det finns även en viss ärftlig faktor och min morbror har det också. 

Jag minns inte mycket från biologin i skolan, mer än att när vi pratade om ärftlighet så hade läraren bilder på svarta och vita får. Två vita får fick vita lamm och likadant med svarta får. Ett svart och ett vitt får kunde få både vita och svarta lamm. Men sedan minns jag inte mycket mer av den saken. 

Det märkliga med att jag har fel på synen är ju att vare sig pappa, mamma eller min bror har det. Mamma hade visserligen glasögon större delen av livet, men hon såg då tillräckligt bra för att köra bil. (Men efter att hon övningskört några gånger med farsan så lade hon ned den biten. Har var inte nådig att tas med på det viset. Dumfan.)

Min morbror har som sagt nystagmus, men om jag minns rätt så körde han bil när han var yngre. Mina kusiner har bra syn, men en av dem har glasögon för att korrigera upp till full syn-förmåga. Vare sig mina far- eller morföräldrar hade mina syn-besvär. Alltså undrar man ju varifrån min närsynthet, astigmatism och nystagmus kommer ifrån?

Jag lutar åt att det alltså beror på premature födsel. Jag hörde av min psykiater att man ibland gav syrgas till för tidigt födda barn på den tiden och att också det kunde påverka hur det blev "senare" i livet. Men jag vet inte om jag fick syrgas. 

Jag har alltså haft samma nedsatta syn hela tiden och fick glasögon redan då jag var tre bast. Någon kanske undrar varför jag "forskar" kring detta och undrar varför och så vidare. Inte för att det skulle göra någon skillnad, eller hur, men det vore intressant att veta. När man går till sin ögonläkare (eller är hos optikern) brukar man få sitta på en stol och typ 5-6 meter bort har de en sådan skylt på väggen som brukar se ut som bilden i början av denna text. 

Ända sedan jag började gå hos ögonläkaren någon gång på sextiotalet har jag aldrig kunnat läsa mer än de tre översta raderna och detta oavsett hur starka glasögonen varit. Det kan vara svårt för människor att förstå detta. "Men, fan, du har ju glasögon, så då borde du väl se normalt" Typ. Men det är ju alltid så att det som inte vet är "dumma" på det viset. Och varför skulle de veta? Man får ju inte reda på vissa saker förrän man själv eller någon närstående drabbas av något som kräver upplysning. 

På grund av min nedsatta syn fick jag inte (slapp?) göra lumpen. Jag får inte ta körkort för vare sig bil eller något annat fordon. Jag tror inte ens att jag får ta ett sådant där EU-bevis för moped. Jag menar, man behöver ju se lika bra oavsett vad man kör för något.  Men mycket handlar ju om hastighet. En gammal sur moped som bara gör typ 25-30 kilometer i timmen skulle kanske fungera. Det handlar också om att jag behöver längre tid för att reagera eftersom jag inte ser saker på lika långt avstånd som någon med normal syn.

Det här med dålig syn har "ställt" till det för mig hela livet. Jag har ju aldrig kunnat göra saker fullt ut och lika bra som någon med normal syn. Jag har aldrig deltagit på lika villkor. Ändå har jag lyckats granska bra med mycket jag företagit mig. Vad säger det? Hmmm. Antagligen att jag skulle ha varit över-djävligt bra på många saker om jag haft fullgod syn...

När jag var yngre så blev jag alltid retad för att jag skakade på huvudet på grund av ögondarret och för att jag behövde ha boken typ 2 decimeter från ögonen. Man var ju dessutom ingen stjärna på exempelvis brännboll och sådant eftersom min avståndsbedömning inte är 100 procent den heller. 

När det gäller en del olika jobb jag haft så har jag inte känt någon slags "yrkesstolthet" eftersom jag inom mig vetat att jag inte klarat jobbet till 100 procent. Alla sådana här saker sätter så klart spår i en människas psyke. Kanske ytterligare en förklaring till varför livet blivit som det blev...

Bilden i början kommer från en av många sidor där man numera kan göra en slags preliminär syn-test på nätet. Man skall ha bilden/tavlan i en viss storlek på skärmen och så skall man mäta upp ett visst avstånd varifrån man skall kolla in om man kan läsa bokstäverna. Något smart Nisse har väl räknat ut förhållandena så de ungefär skall motsvara den test man gör hos ögonläkaren.

Jag kan alltså bara läsa bokstäverna ned till tredje raden. Hur är det med dig?

----------------------------------------------------------------------------------------------

p.s. Brorsan har syn som en hök och det hade även farsan. Pappa frågade en gång ögonläkaren om han kunde sätta ihop ett par glasögon som han kunde ta på sig för att förstå ungefär hur min syn var. Eftersom alltså farsan hade perfekt syn så kunde väl antagligen läkaren sätta en antal glas över varandra för att mot-kompensera så farsan fick ett hum om min syn. Farsan körde vid ett annat tillfälle en gammal klassiker. Han bad att få göra en egen syntest, vilket han fick så klart. När läkaren frågade vilken rad han kunde läsa på tavlan sade farsan: "Tryckt hos Linköpings tryckeri 1959". Typ.