3 år idag

"Jag sitter hellre här och luktar på blommorna..."

Den 24 maj 2009 blåste jag noll promille. Det var inne på Beroende-akuten vid S:t Görans sjukhus. Efter det följde - om jag minns rätt - 5 dagars avgiftning uppe på avdelning 54. På dessa ställen har jag satt min fot alltför många gånger, men det har ju ändå varit en förbannad tur att de funnits. 

Idag är jag alltså 3 år ung i nykterheten Ett tre-fal-digt hurra för mig, hipp, hipp....

Min behandlare brukade säga att man är ny-nykter de första tio åren, typ. Men det var nog mer skämtsamt sagt, dock med en uns av allvar. Det är inte lätt att hålla sig nykter länge och återfallen kan dugga som spön i backen. Vilket de också gjort hos mig. Men man kan faktiskt göra det enkelt för sig och inte krångla till det hela. Någon gång faller myntet ned i luckan och man kan inom sig känna att så här är det och så här vill jag leva.

Jag tänker inte slösa bort det här inlägget på att berätta om de dåliga åren, för det har jag gjort så många gånger tidigare. (för övrigt så kommer jag att skriva om förr i andra inlägg) Däremot vill jag fokusera på framsteg som jag gjort, både de här senaste tre åren och också tidigare under 2000-talet. Jag har skrivit om att jag har haft mycket nykterhet de senaste 7 åren, däremot inte i en följd som de tre senaste.

Långa perioder av nykterhet betyder, eller rättare sagt, har betytt med facit i hand, att jag långsamt, långsamt lärt mig knep och knåp för att bibehålla både skämt och allvar i min vardag. Jag vet att det inte går att ligga på latsidan utan att man faktiskt måste vara på alerten mot de tecken man känner till på att det börjar gå åt fel håll. Så länge man är vaksam och har det hela någonstans i ryggmärgen. Märk väl: i bakgrunden, för man skall istället koncentrera sig på att leva i sitt nya och bättre liv. Jag har istället för att gå på AA (jag kan inte med för mycket folk, som sagt) anammat detta med att "dela med mig" i text på den här sidan och det har hjälpt mig väldigt mycket. Så det fortsätter jag med.

Jag har alltså dessa tre år gått framåt och från klarhet till klarhet. Inte har det gått som på räls, fan heller, man har sina upp- och ned-dagar, precis som alla andra. Men jag har nog aldrig under den här perioden känt ett sug efter att supa mig full. Det är liksom borta. Tillvaron är som den är och jag har lärt mig att fejsa både det som är bra och det som är dåligt.

Visst. Jag har en hel del saker jag inte vare sig gillar eller vill göra, men jag tar mig själv i örat och gör dessa ändå. Det kallas visst för att kompromissa, hehe. Ja, se där, man lär sig så länge man lever. Dessutom är det lättare att lära sig något om man är klar i knoppen.

Nå. Man hittar sina rutiner i vardagen. Petar lite här, än där. Går hemma och skrotar för det mesta och trivs storartat med detta. Man tar det lugnt och långsamt. Man lyssnar på hjärtat sitt som slår stadigt och kraftfullt i en långsam rytm. Man lyssnar på sin andning som är lugn även den. Sådan är viktigt i min bok. 

Jag öppnar mitt fönster varje morgon och andas in av den friska luften. Jag känner att jag har en varm känsla i magen av förnöjsamhet. Jag mår bra i nyktetheten. Att det sedan finns andra saker i livet som inte är hundra är som det är. Det går att hantera. Man lär sig acceptans och man går vidare utifrån de förutsättningar man har.

Min behandlare brukade också säga att man inte skall fira sina årsdagar.Jag kan hålla med till viss del. Det kan ligga en laddning i en period av nykterhet och att sätta ett för stort värde i detta kan sabba mycket av den inre harmoni man uppnått. Men idag tänker jag snarare att det beror på "hur länge" man varit nykter och hur nykterheten har sett ut. En stabil och fin nykterhet där man trivs finns det all anledning att uppmärksamma, tycker jag. 

Det handlar då om att man återigen tar en titt inom sig själv och väger för och emot. Inte själva nykterheten. Fan heller. Nej, det handlar om hur nykterheten har varit och hur den är. Jag har hela tiden (de här tre åren) kommit fram till att det är hundra att vara nykter och det finns inget som lockar med det gamla och dåliga livet.

Jag har funnit mig väg. Jag vet hur jag vill ha det nu och framöver. Jag vill i lugn och ro, stillsamt färdas på floden i den båt jag byggt åt mig själv. Jag vill med långsamma årtag ta mig dit jag vill komma. Emellanåt så låter jag båten driva lite i den långsamma brisen och njuter av solen som lyser på mitt ansikte. Ibland sätter jag mig under kork-eken och luktar på blommorna.

Men en dag som denna "firar" jag nog med kaffe och ett fat med vaniljglass med riven choklad på.

Det är fint att leva nykter.