När jag tänker efter, och det bör man göra i sådana här fall, så började fallet redan runt de 20. Om man redan där och då har extremt dåligt "ölsinne" och får minnesluckor borde man väl se över sina alkoholvanor? Jepp. I den bästa av världar. Men förnekelsen var stor redan då. Jag minns att jag var- och varannan helg var så tankad att jag knappt visste vad jag gjorde. Jag har aldrig varit så att jag ständigt skulle mucka gräl, men det spelar ju mindre roll. Är man tillräckligt vidrig ute på krogen så blir det bråk ändå.
När jag bodde på Östermalm en kortare tid så var jag portad från x antal krogar runt Stureplan och Hötorget. Jag drack för mycket, blev full och otrevlig på det viset att jag helt tappade koncepterna för vad som var rumsrent eller inte. Skall inte gå in på några detaljer, men det fanns som sagt skäl till att jag blev portad.
Så här långt efteråt brukar jag tänka: men vad skulle ha gjorts, egentligen? För egen del tyckte jag nog bara att jag "minsann inte var värst" och körde på ändå. Och för övrigt så var det ju ett ganska stort gäng som var ute och partajade på helgerna och många blev för fulla med regelbundenhet. Eller minns jag fel?
Kanske det. Kanske sitter den djupa förnekelsen bergfast i minnet trots att det gått typ 30 bast sedan dess. Förvisso är jag idag nykter och trivs med detta. Men det är alltid bra att rannsaka sig själv.
Alltså. Runt 20 bast. Ute i stort sett varje helg. Fredag och lördag. Oavsett om jag hade pengar eller inte. Alltid bland de fullaste i gänget. Otrevlig. Utslängd. Gång på gång. Portad. Porten var stängd, så vitt jag minns, på Hamlet, Lille Kobenhawn, Hirschenkeller och några av ställena på Birger Jarlsgatan som jag inte minns vad de hette. Tror även S:ta Clara hade sin dörr stängd ett tag. Med största säkerhet var det ännu fler krogar där dörren var stängt för en annan. Visst. Vissa kunde öppna sin dörr igen, men om jag minns rätt så gjorde jag om samma misstag och blev portad igen.
Kan man se ett mönster här, någon? Hehe.
Men det fanns (och finns) ju mängder med krogar inne på stan och alltid hittade man nån ny att röja runt på. Snacka om "geografisk flykt". Jo, minsann, nu är det ett nytt ställe och här ska jag sköta mig. Promise...
Well. Inte slutade det där och då, utan pågick i typ 25 bast till innan jag föll i botten och fattade något. Det märkliga i kråksången är ju att jag överlevde. För så in i bänken många gånger har det ju varit riktigt nära. Riktigt nära. Ni som tycker jag sitter här och skriver strunt, får tycka det om ni vill. Jag skriver det för min egen skull, för min egen nykterhet. Men också för alla er andra som är illa ute.
Livet är värt så mycket mer än att stirra djupt ned i flaskan.
När jag bodde på Östermalm en kortare tid så var jag portad från x antal krogar runt Stureplan och Hötorget. Jag drack för mycket, blev full och otrevlig på det viset att jag helt tappade koncepterna för vad som var rumsrent eller inte. Skall inte gå in på några detaljer, men det fanns som sagt skäl till att jag blev portad.
Så här långt efteråt brukar jag tänka: men vad skulle ha gjorts, egentligen? För egen del tyckte jag nog bara att jag "minsann inte var värst" och körde på ändå. Och för övrigt så var det ju ett ganska stort gäng som var ute och partajade på helgerna och många blev för fulla med regelbundenhet. Eller minns jag fel?
Kanske det. Kanske sitter den djupa förnekelsen bergfast i minnet trots att det gått typ 30 bast sedan dess. Förvisso är jag idag nykter och trivs med detta. Men det är alltid bra att rannsaka sig själv.
Alltså. Runt 20 bast. Ute i stort sett varje helg. Fredag och lördag. Oavsett om jag hade pengar eller inte. Alltid bland de fullaste i gänget. Otrevlig. Utslängd. Gång på gång. Portad. Porten var stängd, så vitt jag minns, på Hamlet, Lille Kobenhawn, Hirschenkeller och några av ställena på Birger Jarlsgatan som jag inte minns vad de hette. Tror även S:ta Clara hade sin dörr stängd ett tag. Med största säkerhet var det ännu fler krogar där dörren var stängt för en annan. Visst. Vissa kunde öppna sin dörr igen, men om jag minns rätt så gjorde jag om samma misstag och blev portad igen.
Kan man se ett mönster här, någon? Hehe.
Men det fanns (och finns) ju mängder med krogar inne på stan och alltid hittade man nån ny att röja runt på. Snacka om "geografisk flykt". Jo, minsann, nu är det ett nytt ställe och här ska jag sköta mig. Promise...
Well. Inte slutade det där och då, utan pågick i typ 25 bast till innan jag föll i botten och fattade något. Det märkliga i kråksången är ju att jag överlevde. För så in i bänken många gånger har det ju varit riktigt nära. Riktigt nära. Ni som tycker jag sitter här och skriver strunt, får tycka det om ni vill. Jag skriver det för min egen skull, för min egen nykterhet. Men också för alla er andra som är illa ute.
Livet är värt så mycket mer än att stirra djupt ned i flaskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar