Intressant. Dels för att det är en svensk adelsman inblandad och även för att händelserna i Frankrike som påbörjades 1789. Det var "andra tongångar" i Europa på den tiden och i många länder så förlorade adeln (och prästerskapet) mer och mer av sina privilegier och därmed också sin makt över vanligt folk.
Man brukar kalla det för "upplysningstiden" och nya idéer frodades. Det hade länge varit så att det "som var värt att veta" om världen endast kändes till av kungahuset, adeln, prästerna och i viss mån borgerskapet. Vanligt folk visste inte mycket, dels för att väldigt många inte kunde läsa, men också för att deras liv var begränsade. De kunde exempelvis inte röra sig hur som helst i samhället och därmed så fick de aldrig några andra intryck än de som gavs dem till livs ovanifrån.
Men i takt med "upplysningen" så förstod gemene man mer och mer om hur samhället fungerade och krävde därmed förändringar till sin fördel. De förtryckta massorna ville inte längre vara förtryckta.
Den franska revolutionen hade naturligtvis stort inflytande på Europa i övrigt. Skotten på maskeradbalen i Sverige 1792 då Gustav III sköts hade nog delvis sin upprinnelse i det som hänt i Frankrike. Som sagt: andra tongångar. Men det var även så att Gustav III 1789 kraftigt hade minskat den svenska adelns privilegier och därmed dragit på sig deras vrede.
Men det är lite märkligt: Gustav III gjorde en statskupp 1774 och återinförde envälde i Sverige. Han avsatte regeringen och tvångsupplöste de första politiska partierna. Han gjorde kraftiga inskränkningar i tryckfrihetsförordningen och införde 1789 "förenings- och säkerhetsakten" som kraftig begränsade riksdagens makt.
Samtidigt så liberaliserade han både ekonomin och strafflagstiftningen. Dödsstraffet beskars och tortyr under förhör förbjöds. Han införde delvis ens lags religionsfrihet genom att tillåta katoliker och judar att bosätta sig i riket. Men de hade begränsade medborgerliga rättigheter.
Han startade dessutom kriget mot Ryssland 1788-90. Men svenskarna var rejält trötta på krig och dessutom kostade det pengar som inte fanns. Han var personlig vän med den franska kungahuset och engagerade sig i motståndet mot revolutionen. Han undertryckte all opposition med järnhand.
Vad jag kan förstå så var han en slags "delad personlighet". För hur kan man annars å ena sidan återinföra envälde och vara skoningslös mot all opposition men samtidigt inskränka adelns privilegier, liberalisera strafflagstiftningen och ekonomin (vilket i sin tur gjorde det något bättre för gemene man). Märkligt, som sagt.
Men nu handlade det om Axel von Fersen. Som man också kan se som en slags delad personlighet. Å ena sidan greve och "gunstling" både vid det svenska och franska hovet samt deltog i det misslyckade försöket att befria den franska kungafamiljen från deras husarrest 1791. Kung Ludvig XVI av Frankrike ansågs efter flyktförsöket som "förrädare". Enligt vad jag förstår så var "revolutionisterna" relativt "nöjda" med att ha avskaffat "absolut monarki" och de feodala privilegierna för adeln och prästerskapet (Möjligen hade kungafamiljen fått leva om de inte hade försökt fly?)
Å andra sidan deltog von Fersen i det amerikanska frihetskriget och detta på kolonisternas sida (med Frankrike), mot England. Syftet med "Amerika" på den tiden var ju att alla skulle vara fria och att Kungamakt, adeln och andra små-påvar inte skulle få finnas. Vilket i sin tur alltså skulle ge "vanligt folk" en bättre tillvaro och även makt att få säga sin mening.
Hela den revolutionära "idén" i Europa var sprungen - långt tidigare - ur Voltaires, Rousseaus och andra filosofers upplysningar och tankar om folkstyre och att vanliga människor kunde tänka själva och använda sitt förnuft. Både kungahusen och adeln levde mycket provocerande lyxliv, något som gemene man vare sig ens kunde drömma om eller göra något åt. Men ingen tyckte om det. Varför skulle vissa få ett överflöd, medan andra svalt till döds?
Jag tror också att upplysningens tankar om att vanliga människor var en resurs istället för en "vara" som kungen och adeln kunde använda till dess den tog slut (dog) och då skaffa nytt folk. De tankar fanns ju även i Sverige. Det var många föregångare som insåg detta och gjorde förhållandena lättare för arbetare: bättre bostäder, något bättre arbetsmiljö och bättre mat. Det tog tid att lära upp nya arbetare och varför då inte istället försöka se till att de som kunde sin sak hade det bättre?
Jag tycker hela perioden ifrån 1700-talets mitt och fram till slutet av 1800-talet är enormt intressant, både den svenska och den utrikiska. Dessutom så var det som hände under den här perioden något som gjorde att världen ändå utvecklades till något bättre. Men samtidigt så gjorde industrialismens intåg outplånliga skador på miljö och natur. Men det är en annan historia.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/kungliga-karleksbrev-publiceras
Man brukar kalla det för "upplysningstiden" och nya idéer frodades. Det hade länge varit så att det "som var värt att veta" om världen endast kändes till av kungahuset, adeln, prästerna och i viss mån borgerskapet. Vanligt folk visste inte mycket, dels för att väldigt många inte kunde läsa, men också för att deras liv var begränsade. De kunde exempelvis inte röra sig hur som helst i samhället och därmed så fick de aldrig några andra intryck än de som gavs dem till livs ovanifrån.
Men i takt med "upplysningen" så förstod gemene man mer och mer om hur samhället fungerade och krävde därmed förändringar till sin fördel. De förtryckta massorna ville inte längre vara förtryckta.
Den franska revolutionen hade naturligtvis stort inflytande på Europa i övrigt. Skotten på maskeradbalen i Sverige 1792 då Gustav III sköts hade nog delvis sin upprinnelse i det som hänt i Frankrike. Som sagt: andra tongångar. Men det var även så att Gustav III 1789 kraftigt hade minskat den svenska adelns privilegier och därmed dragit på sig deras vrede.
Men det är lite märkligt: Gustav III gjorde en statskupp 1774 och återinförde envälde i Sverige. Han avsatte regeringen och tvångsupplöste de första politiska partierna. Han gjorde kraftiga inskränkningar i tryckfrihetsförordningen och införde 1789 "förenings- och säkerhetsakten" som kraftig begränsade riksdagens makt.
Samtidigt så liberaliserade han både ekonomin och strafflagstiftningen. Dödsstraffet beskars och tortyr under förhör förbjöds. Han införde delvis ens lags religionsfrihet genom att tillåta katoliker och judar att bosätta sig i riket. Men de hade begränsade medborgerliga rättigheter.
Han startade dessutom kriget mot Ryssland 1788-90. Men svenskarna var rejält trötta på krig och dessutom kostade det pengar som inte fanns. Han var personlig vän med den franska kungahuset och engagerade sig i motståndet mot revolutionen. Han undertryckte all opposition med järnhand.
Vad jag kan förstå så var han en slags "delad personlighet". För hur kan man annars å ena sidan återinföra envälde och vara skoningslös mot all opposition men samtidigt inskränka adelns privilegier, liberalisera strafflagstiftningen och ekonomin (vilket i sin tur gjorde det något bättre för gemene man). Märkligt, som sagt.
Men nu handlade det om Axel von Fersen. Som man också kan se som en slags delad personlighet. Å ena sidan greve och "gunstling" både vid det svenska och franska hovet samt deltog i det misslyckade försöket att befria den franska kungafamiljen från deras husarrest 1791. Kung Ludvig XVI av Frankrike ansågs efter flyktförsöket som "förrädare". Enligt vad jag förstår så var "revolutionisterna" relativt "nöjda" med att ha avskaffat "absolut monarki" och de feodala privilegierna för adeln och prästerskapet (Möjligen hade kungafamiljen fått leva om de inte hade försökt fly?)
Å andra sidan deltog von Fersen i det amerikanska frihetskriget och detta på kolonisternas sida (med Frankrike), mot England. Syftet med "Amerika" på den tiden var ju att alla skulle vara fria och att Kungamakt, adeln och andra små-påvar inte skulle få finnas. Vilket i sin tur alltså skulle ge "vanligt folk" en bättre tillvaro och även makt att få säga sin mening.
Hela den revolutionära "idén" i Europa var sprungen - långt tidigare - ur Voltaires, Rousseaus och andra filosofers upplysningar och tankar om folkstyre och att vanliga människor kunde tänka själva och använda sitt förnuft. Både kungahusen och adeln levde mycket provocerande lyxliv, något som gemene man vare sig ens kunde drömma om eller göra något åt. Men ingen tyckte om det. Varför skulle vissa få ett överflöd, medan andra svalt till döds?
Jag tror också att upplysningens tankar om att vanliga människor var en resurs istället för en "vara" som kungen och adeln kunde använda till dess den tog slut (dog) och då skaffa nytt folk. De tankar fanns ju även i Sverige. Det var många föregångare som insåg detta och gjorde förhållandena lättare för arbetare: bättre bostäder, något bättre arbetsmiljö och bättre mat. Det tog tid att lära upp nya arbetare och varför då inte istället försöka se till att de som kunde sin sak hade det bättre?
Jag tycker hela perioden ifrån 1700-talets mitt och fram till slutet av 1800-talet är enormt intressant, både den svenska och den utrikiska. Dessutom så var det som hände under den här perioden något som gjorde att världen ändå utvecklades till något bättre. Men samtidigt så gjorde industrialismens intåg outplånliga skador på miljö och natur. Men det är en annan historia.
http://www.svt.se/nyheter/varlden/kungliga-karleksbrev-publiceras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar