DÄR & DÅ

Antingen sprang man runt på ena sidan, eller så var man på den andra...

Jag har ingen större insikt i vad tonåringarna sysslar med idag. Men jag kan inte tänka mig att de idag gör det vi gjorde då. Åtminstone inte i samma utsträckning. På den tiden - mitten av sjuttiotalet - fanns ju inget av det kidsen idag ser som självklart: datorer, mobiler, dvd-spelare, spelkonsoler, tv med 100 kanaler, pads, pods och allt vad det nu heter rent tekniskt...

Några av de första filmerna man såg på VHS-video...

Då fanns det två tv-kanaler. I bästa fall hade man lyckats hyra en VHS-video från Thorn. Utbudet av filmer var dock väldigt skralt och de flesta var B- eller C-filmer (eller rent av Ö) från olika delar av världen som dubbats till engelska. Jag har inte kollat i facit så jag vet inte när VHS-spelaren började komma in i hemmen. Med tiden blev ju utbudet lite bättre. Men som jag minns det tog det ett antal år innan de kändaste filmerna kom på video.

Kanske hade man även ett tv-spel där man kunde spela "tennis". Fantastiskt, tyckte man, eftersom man inget annat hade och jämföra med. Minns inte vad det hette, men på nätet står det "pong". Idag ser det ju urtråkigt ut, men har tydligen fått ett uppsving bland nutidens kids som kallar alla de där gamla spelen för "retro-"spel. Hehe.

Där och då var det väl ganska spännande...

Nej. På den tiden var man ute. Alltid. Året runt och oavsett väder. Jag minns en vinter då det var typ -30 grader, men nog fan var vi ute och åkte kälke eller spelade land-bandy ändå. Det brukar ju heta att "nöden är uppfinningarnas moder" eller liknande. Vi var ute, men ibland kanske man var lite "trött" på de vanliga aktiviteterna. Vinter. Jaha. Land-bandy igen? Nej. Vi spelar fotboll. I typ 30 cm snö. En lyktstolpe blev ena målburen och en elmätare den andra. Spelade liksom ingen roll att det ena målet var lättare att träffa, man bytte ju sida efter typ fem mål...

Mycket gröna områden där vi nästan alltid tillbringade vår tid...

Parkleken. Farsta-ängen. Där spenderade man otroligt mycket tid. Jag skäms inte alls för att säga att jag nog var där ända upp i de sena tonåren. Det var ju KUL. Dessutom: vad skulle man annars göra? Det var skönt att röra på sig och i stort sett alla gjorde det ju. I parken var man mycket ute. Det var land-bandy, fotboll, "tennis" och allt annat man nu kunde komma på. Vattenkrig var vanligt. På vintern var det hockey/bandy med eller utan skridskor.

(Ett exempel: Vi var några stycken som brukade gå ned på kvällarna och stå och "slappa". Då handlade det verkligen inte om att slappa i meningen slappna av. Vi stod där på den spolade isen och sköt slagskott med hockeyklubba och puck på en målbur med nät. För att hålla formen, liksom, hehe. En gång, jag kan nog ha varit 18, så kom en tjej förbi. Ann. Hon hade praktiserat på Farsta sjukhus och gick förbi parkleken på väg till bussen för att åka hem. Jag minns att hon tyckte det var lite "konstigt" att man stod där och "lekte" i den åldern.)

Ibland var man inomhus. Kanske för att vädret vid något tillfälle kändes liksom för jobbigt att vara ute i. Eller helt enkelt för att man ville spela pingis. Eller för att man kände för och delta i Mah-Jong eller Alfapet med Ella. Jag vet inte, men jag gillade faktiskt att spela de spelen ibland. Skönt att ta det lite lugnare någon gång. Dessutom så blev alltid de tillställningarna smått skruvade och skratten blev många...

Dammen vid Farsta-ängen. Off-season så spelades här landbandy...

Men ute var vi mest hela tiden. De hade väldigt bra "killar" som ledare. De drog igång oss på massor av aktiviteter. Men här är ju grejen: DÅ kunde vi kids faktiskt hitta på saker själva. Vi behövde inte någon ledare som organiserade det hela. Man lärde sig de gånger man hade någon som visade och sedan tog man efter det och ordnade egna aktiviteter. Jag menar, som exempel kunde i varje fall inte jag sätta upp en enkel plan för exempelvis en turnering i pingis där alla skulle möta alla. Sådan fick man lära sig av någon som var äldre (ledare eller kompis).

Eller ta det här med "regler". Sånt lärde man sig också av någon äldre. Med regler menar jag då när det till exempel skulle vara "frispark" eller när man skulle anse att bollen var "ute". Sådana saker. När körde nån för hårt i en tackling? Man kom överens om sådana saker i förväg. (I bästa fall, hehe.) När skulle det vara straff? Var bollen/pucken inne/ute?

Jag minns de här åren med glädje och tacksamhet. Det liksom formade en vänskap med ett antal killar och tjejer som jag tror sitter kvar än idag. Även om man tappat kontakten med de flesta så tror jag att ett möte skulle kännas väldigt avslappnat. Eller: jag vet att vänskapen sitter kvar idag, eftersom jag har några vänner kvar från den tiden som jag umgås med än idag.

¤¤¤

Och spelade man inte något så byggde man något: kärror, fotbolls- eller hockeymål, skateboard-ramper eller något annat intressant man sedan använde. Jag kan tänka mig att "byggarna" på den tiden och i det området inte var så glada. För så mycket virke - och tillbehör - som vi snodde från de dagis/fritis som byggdes där och då, måste ha givit rejält minus i deras kassa. Men det var liksom "legalt", hehe, att springa upp till ett bygge en helg och sno med sig det man behövde. Det var en fin gemenskap, tycker jag, att liksom samlas kring ett bygge. Ingen kunde väl ett skit om nånting, men en kanske var bra på att spika, medan en annan på att såga och då blev det liksom de som gjorde det de kunde. Någon var kanske bra på "ritningar" och så vidare.

Det är klart att många av kidsen där och då (i första hand kring Färnebogatan och Larsbodavägen) även var med i organiserad idrott. Kanske de flesta, faktiskt. Det var hockey, fotboll, bandy, boxning, löpning, gymnastik och handboll, för att bara nämna några. De delade med sig av sina kunskaper från den organiserade sidan, hehe, och sedan användes dessa när vi lattjade o-organiserat....

Förutom rena rama bollspel så var det ju typ cykel-ubba, röda-vita-rosen och sådant man kunde sysselsätta sig med. Ibland hängde man bara. Hehe. Och det är ju en riktig konstart i sig. Antingen "hängde" man ute eller så inne hos någon. Man spisade plattor och sådant. Eller så spelade man kort. Chicago var grymt poppis, minns jag. Eller typ "nya finans" eller "monopol". (Kan någon av er klara av att få ihop typ sex kids idag som kan sitta i timmar och spela kort?) Eller så kollade man en video. På den tiden (i början av VHS-historien, hehe) fick man faktiskt åka ända in till stan (Mäster Samuels-gatan?) för att hyra en film. 

Hockey-spel var nog bland det roligare man kunde spela...

Minns att mamma och pappa hade en bra inställning till det här med kompisarna. Man behövde väl aldrig fråga "får vi släppa in" utan det var redan fastslaget, så att säga, att vi kunde ha polare hemma, bara vi höll oss på vårt rum. Jag minns att det var liksom några som ALLTID hade folk hemma. Man hängde där och det var inget problem. Det fanns några få där man ALDRIG var på besök. Möjligen stod man i hallen och väntade till den kompisen var klar och sedan drog man. Där och då tyckte man ju att det var konstigt. Men när man blev äldre fattade man ju att det kanske fanns skäl till att de kidsen aldrig tog hem sina polare. 

Kan kanske användas till cykel-ubba...om man tejpar den hårt...

För den som mot förmodan INTE vet vad cykel-ubba är så kommer här en beskrivning, så som jag minns det: Det hela är enkelt. Det är "kull" fast på cykel och eftersom det är rätt så svårt att "kulla" varandra från en cykel så använder man något som går att kasta på kompisen eller hans/hennes cykel. Det blir "kull" eller "ubba", det vill säga han/hon "har den" om man träffar antingen personen eller cykeln. På en del ställen på nätet står det att man använde ett cykel-handtag, men jag minns att vi hade en hårt rullad Fantomen, eller liknande, som man sedan tejpade så den höll ihop. 

Kommer inte ihåg hur man fick fram vem som skulle "ha den", men jag antar att det var den vanliga ringen med ole-dole-doff som gällde. Så var det ju alltid. Man räknade till dess att någon blev sist och den tjejen/killen fick ha den. Eller vad det nu var man skulle göra. Men jag tänkte på en sak. Hehe. Det fanns ju faktiskt en viss möjlighet till "fusk" där, om man var riktigt driven. Det vill säga om man i förväg visste vilken ramsa man skulle ta och hur många "steg" det var i den. På så vis kunde man ju räkna fram ett favvo-lag eller hur man nu skall uttrycka det hela. Egentligen borde man väl ha "räknat" ut vem som skulle räkna också. 

Jaja. Men sådana olater körde vi inte med. Vare sig fusk eller annat. För som jag skrev ovan man lärde sig vissa regler. De var liksom oskrivna och den eller de som hela tiden bröt mot dessa blev inte långvariga i leken. Men de fick komma tillbaka om de började sköta sig.

¤¤¤

Om jag skulle ta och avsluta och då i parkleken. Ni som var med får rätta mig om jag har fel. Okej? Jag minns de som arbetade där, tror jag, som Ella, Els-Marie, Lasse, Christer Lundberg (som spelade i AIKs A lag i hockey). Det var även andra där, men jag minns inte deras namn. (Det kan ha varit Kjelle, som var grym på pingis?) En del var där längre tid, medan andra bara liksom pryade. Jag minns "punk" som körde flak-moppe. Han spelade gura och var långhårig. Hehe. Han hade vid ett tillfälle ingen stärkare, så jag hämtade min Tandberg rullbandspelare, men den högtalaren spräcktes ganska omgående...

¤¤¤

Mina sammantagna minnen av den tiden är bra. Vår familj bodde i Farsta mellan 1975-81/82. Är lite osäker på flytten därifrån. Jag vet att jag flyttade hemifrån tidigare än farsan blev av med lägenheten. Jag tror faktiskt att jag "gick i", hehe, parkleken under nästan alla de åren. Nja, kanske inte de sista. I vilket fall som helst gick man under tiden i parken vidare i andra sammanhang. Man började gå på unkan och så vidare. Jag var sen av mig redan där och då, så mina "debuter" i tonårslivet kom senare än många andras. Idag är jag jävligt glad över den saken. Där och då tyckte man ju det var skämmigt. Hade jag exempelvis prövat alkohol tidigare än jag gjorde så vettefan hur det hade gått senare. 

Jag är helt övertygad om att en sådan typ av uppväxt med "sunda" intressen i form av lek, sport och spring är det bästa man kan ha för sitt fortsatta liv. Oavsett om det var där och då, eller om det är här och nu.