Den senaste tiden har jag flera gånger fått information om gamla kompisar som börjat kröka rejält på äldre dagar. Det är i och för sig inget nytt att det kan bli så, men är extra jobbigt och känsligt när man känner personerna ifråga och de dessutom kanske tagit det lugnt med spriten tidigare i livet. Ingen vet väl bättre än jag själv hur illa ställt det kan bli när spriten tar över tillvaron. Men jag tänker att många verkar tro att det kan "tåla" spriten bättre om de aldrig tidigare har haft en överkonsumtion eller ett missbruk.
Men det fungerar inte alls på det sättet. Först och främst gör åldern sitt. Oavsett om man är i bra form vid typ 50 fyllda så går det mycket snabbt utför om man börjar kröka rejält. Kroppen klarar sämre av att bryta ned alkoholen när man blir äldre och dessutom är det inget nytt att man skadar sig lättare ju äldre man blir. Kroppen tål exempelvis inte fall-skador lika bra som när man var yngre. Det är lättare att skada och bryta armar och ben. Dessutom är skallskador bra mycket allvarligare ju äldre man blir.
När man hamnar i ett alkoholmissbruk tappar man som person helt och hållet kontrollen över sitt liv. Det spelar ingen roll hur "stark" man är när det gäller annat i livet. Eftersom det handlar om ett kemiskt beroende så kan man vara hur jävla envis som helst rent allmänt men det hjälper en inte att stå emot flaskan. Det gamla svenska ordstävet: "först tar mannen flaskan, sedan tar flaskan mannen" blir aktuellt snabbare än man tror.
Risken för allvarliga följder i och med ett alkoholmissbruk ökar med åren. Eftersom ett hårt supande faktiskt är en slags stressfaktor för hela kroppen i 180 knyck tar den riktigt med stryk. En fraktur av en arm eller ett ben (utan inblandning av alkohol) är även det en stressfaktor, men i begränsad omfattning vid just det området. Men med alkoholmissbruk så drabbas hela kroppen från topp till tå.
Egentligen blir jag så trött. Men jag måste skärpa mig, piggna till och skriva ändå...
Jag vet att alkoholen (och drogerna) gör att det är nästan omöjligt och komma ur ett missbruk av egen kraft. Man behöver hjälp och stöd. Jag har tidigare skrivit om "Jelinek"-kurvan som säger att det blir svårare och svårare ju längre "ned" i ett missbruk man kommer. Det är absolut inte omöjligt att sluta, men det blir svårare med tiden (och åren). När det gäller tiden så handlar det om att man vid ett långvarit missbruk tappar så mycket fotfäste i livet. Man blir av med arbete, ekonomi och sociala kontakter. Till slut sitter man där ensam och dricker utan någon som ser vad som händer och då är det mycket lättare med olyckor, galenskap och död än om det finns folk som ser efter personen ifråga.
Killar i närheten av femtio bast som krökat och/eller drogat i hela sitt vuxna liv vet i stort sett inte om något annat sätt att leva. De har förmodligen inga andra "kompisar" eller "bekanta" än de som är likasinnade. Detta gör det kanske än svårare för vissa att lägga undan flaskorna och piporna, ta sig i kragen och börja ett nytt liv. Jag brukar skriva att det oftast beror på hur man är som person. Men ingen jävel vill väl dö i förtid, eller hur? Men drogen är så pass stark att man "skiter i" hur det går om det gått tillräckligt långt ned i träsket.
Men, men, men. De här killarna (och tjejerna, fast de oftast är färre) har nog fått sina chanser genom åren. Har det inte varit direkt till beroende-vården så har det gått via kriminalvården. De har fått sina vita månader eller till och med år, så de kan inte säga att de inte förstått eller vet hur det är att vara nykter eller drogfri. Visst finns det möjligheter till att dricka och knarka på våra anstalter och fängelser (tyvärr), men det kan omöjligt bli i samma utsträckning som om man är ute och fri bland resten av drägget...
Jag blir förbannad, helt enkelt. Jag blir arg för att alla missbrukare faktiskt vet att det finns en väg ut. Ingen jävel skall säga nåt annat. Visst, man är arg och rädd, men vetskapen den har man. Jag menar inte att missbrukare är totalt bombade i roten, men ibland undrar jag faktiskt.
Jag kunde ju sätta korken i flaskan och även vända på steken så varför kan inte andra? De kan, men de vågar kanske inte? Ingen kan påstå att de vill fortsätta sina meningslösa liv med flaskan, pipan, pillren eller sprutan när de vet hur förbannat destruktivt det är. Det kan inte heller handla om "polarna" för de är inga riktiga polare. De vänner man haft har försvunnit för länge sedan. De man umgås med är bara bekanta och likasinnade och är bara sig själva närmast.
Någon kanske tycker att jag sitter här och överdriver och "tror" nåt som jag inte vet. Men jag har varit där och jag har mött fan på torra land och haft ett helvete, men nu sitter jag här nykter och drogfri och mår bra. Fattar ni? Det går att lösa. Det går att sluta. Det går att börja ett nytt liv. Men då måste man lämna alla sina gamla föresatser, bekanta och rutiner och kasta skiten rakt åt hell-vette. "Men jag är så eeeensam". Jaha? Skit på dig, väx upp! I min bok är det bättre att vara ensam än att vara död!
Jag skulle ibland önska att jag hade ork att gå ut och ta folk i örat, men det har jag inte. Jag skriver här och på andra ställen istället (hehe) för att någon förhoppningsvis skall läsa och lära sig något.
Oavsett om man följt den "klassiska mallen" och börjat dricka i tonåren eller senare i livet så lurar man sig själv grundligt om man tror att det skall bli bättre "nästa gång". Det blir ALDRIG bättre, det blir bara värre och sämre med tiden. Detta vet man om man varit med ett tag. Tyvärr är alltför många - precis som mig - av den ullen att de måste ta reda på den saken själva istället för att lita på en person som säger samma sak eftersom han varit med själv.
Jag vet inte så väldigt mycket om droger, eftersom alkoholen var mitt problem. Men missbruk är missbruk och förr eller senare går det åt skogen med död eller något ännu värre. Det finns bara en enda härskare i det här sammanhanget och det är vare sig du eller jag. I spritens rike är Kung Alkohol oinskränkt regent och du har inte en chans i världen att slå honom.
Det finns bara en sak att göra och det är att flytta ifrån hans sorgliga kungarike och skapa sig en ny plats i en tillvaro utan beroendeframkallande substanser. Då blir livet värt att leva igen. Tillvaron går från grått till färg och luften doftar friskt istället för gamla avslagna buteljer och äckliga fimpar.
Våga hoppet ut i det "okända". Kliv av det destruktiva racet innan det är för sent. Det är däremot aldrig för sent för att bli nykter och leva ett liv värt att leva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar