Frukt och grönt

Fina saker och smaker för hela kroppen

Jag vet inte hur det är med er, men jag älskar verkligen grönsaker, frukt och rotfrukter i alla former och längder. Ända sedan jag var en liten dräng har jag ätit frukt och grönt i stort sett dagligen. Idag kan man ju på i stort sett vilken affär som helst köpa allt man vill ha - året runt.

Men förr om åren var det inte lika mycket i grönsaksdisken. Det var väldigt beroende av säsong och man såg verkligen fram emot den här tiden och de kommande månaderna då de svenska primörerna och grönsakerna finns i mängder. Nästa stora begivenhet är de svenska äpplena framåt höstkanten, men mer om detta - förmodligen - i ett senare inlägg.

Idag är det inte samma stora "förväntan" på det som kommer vid den här tiden. Men jag tittar så klart lite extra efter de svenska godsakerna när jag går och handlar. 

Oavsett "säsong" hade vi alltid något "grönt" på matbordet när jag var barn. Visst fanns det tomater och gurka, paprikor och annat året runt, men faktum är att det var ganska dyrt. Jag minns att vi under "off-"säsongen hade morötter och vitkål som sallad när morsan tyckte de andra grönsakerna var för dyra. Det där med priset: jag tror att man ibland stirrar sig blind på ett högt kilopris. Jag menar: kostar paprikan 79 kronor kilot så blir det ändå inte så mycket för en enda liten paprika, eller hur?

Jag kan inte säga om det utbud som finns idag är dyrare eller billigare än det var då, men för min del handlar det nu om att prioritera det jag äter för att må så bra som möjligt. Jag tittar så klart på priserna, men det slutar nästan ändå alltid med att jag köper något som jag kan tycka är för dyrt eftersom jag tycker om det och vill ha det i min kost.

Åtminstone de senaste 3 åren har jag haft en kost som till största delen består av grönsaker och rotsaker. Det är inte direkt "tallriksmodellen" utan snarare 80-90 procent grönsaker med ägg och något kött vid sidan om. Varje dag, året runt. 

Livet handlar om val och prioriteringar. Varje dag ställs vi inför olika valmöjligheter och väljer ibland det vi "måste", men oftast tycker jag att det viktigaste är att välja det man behöver. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att må bra handlar om många små faktorer som skall falla på plats. I mitt tidigare och "dåliga" liv prioriterade jag uppåt väggarna och gjorde oftast val som fick mig att må sämre som människa. Idag har jag valt att gå den väg som är totalt tvärtom gentemot förr.


Vi lever våra liv till största delen i vardagen med alla dess små val och prioriteringar. I första hand är man där, i dagen, men naturligtvis planerar man för något längre fram. "Drömmar" i olika former om vad man vill skaffa sig eller göra är viktigt för att upprätthålla en inre glädje och förväntan. Men det som komma skall är så otroligt beroende av yttre faktorer och det man ser fram emot - över tid - kan komma att förändras eller försvinna. Man må planera framåt, men för mig är det viktigaste att må så bra som möjligt här och nu.


Ju längre tid man ser till att må bra i sin vardag, desto större är dessutom chansen att man också mår väldigt bra när det där "förväntade" dyker upp runt hörnet.


Det brukar ju heta att det kostar att ligga på topp och ingen har väl råd med "allt" utan behöver välja vad de skall prioritera. Eftersom jag lagt ned alkoholen som, lets face it, ju faktiskt är en dyr vana (eller ovana) har jag en hel del pengar över att spendera på annat. Notera att en hel del förmodligen inte är "en hel del" för dig som jobbar och har en bättre inkomst, men för mig innebär det att jag kan lägga dessa slantar på bättre saker.

Jag går inte längre på krogen. Jag går inte på konserter, teater eller film. Sådant kostar ju också pengar. Men jag har inte valt bort det för att jag är "snål" utan det handlar om andra saker. Usch, vad tråkigt, tänker kanske någon. Men jag väljer att lägga mina surt förvärvade slantar på exempelvis det jag äter varje dag, prylar till min dator och kläder som jag känner mig bekväm i. Tjänar man bra kanske man har råd med det mesta men tjänar man sämre så blir det till att i större utsträckning leva i prioriteringarnas förlovade land...

Åter till grönsakerna. Jag äter varje dag vitkål, morot, paprika (oftast röd), tomat, gurka och sockerärtor. Jag jobbar i köket enligt "principen" några dagar i stöten när jag gör något. Smörgåsar gör jag för ett par dagar. Jag kokar ägg och potatis för ett par tre dagar. Det håller sig fint i kylen. Jag gör en grundsallad på vitkål och paprika som jag sköljer noga och låter rinna av.

Ger grönsaker mer smak

Även om jag faktiskt föredrar frukt och grönt "au naturell" så använder jag till grundsalladen både olja och vinäger. Lite beroende på mängden så brukar jag ta ett par matskedar raps- och en olivolja för smakens skull. Jag blandar detta ganska noga och sedan skvimpar jag över ett par varv med vinägern. Det får inte vara för mycket av endera eftersom det då tar över smaken, vilket det inte skall göra. Meningen är att både vitkålen och paprikan skall bli så där fint mjuka men ändå fasta. När det - som nu - är säsong för färsk vitkål så tar jag lite mindre av oljan och vinägern.

Sedan drar jag på lite gladpack över skålen och ställer in den i kylen. Den håller fint i ett par tre dagar. Notera att jag inte kryddar eftersom kryddor, i synnerhet salt, drar ur vätskan från grönsakerna och gör salladen "blöt". Eventuella kryddor tar man på precis innan man skall äta.

Fantastisk gott att strö ovanpå salladen

När det är dags för lunch lägger jag grundsalladen i botten på tallriken och sedan tomat, gurka, riven morot och sockerärtor. Jag alternerar mellan exempelvis köttbullar, kabanoss, salami, rostbiff eller kassler. Ett stort ägg som jag delar och en halv eller hel potatis beroende på dess storlek. Kronan på verket är verkligen den finhackade persiljan som jag strör över ganska rikligt. Det brukar bli en ganska stor portion, men si, där är grejen. Man kan äta mycket grönt utan att bli sådär mätt och däst som man blir av bara kött, sås och potatis.

Jag brukar köpa riktigt juste matbröd i form av sådana lite hårdare fralla (typ bruchetta) eller annat bröd med lite "skorpa", typ lantbröd. Sedan in i frysen för att ta ut ett bröd till maten. Man (jag) blir förbannat pigg och alert av en sådan lunch. Numera så hänger jag inte alltid på låset när affärerna öppnar, utan brukar ofta vänta till efter lunch då jag har massor med energi. (För den som inte visste det kan jag meddela att Coop i Gubbängen har ett eget bageri och mycket kanonbröd varje dag).

När det gäller frukt har jag med åren blivit lite sämre på att äta den. Jag har en period med svenska äpplen på hösten och så länge de finns kvar, men annars är det inte så mycket. Jag brukar köpa utländska äpplen - men det finns få bra sorter - när det inte är säsong för de svenska. Ibland köper jag satsumas, clementiner eller liknande beroende på hur de ser ut. Bananer var det länge sedan jag åt. Vet inte riktigt varför men jag tror det kan bero på att min mage har lite svårt för just bananer.

Jag kan ibland addera lite annat till lunchen beroende på stundens invigelse, men i huvudsak ser lunch-tallriken ut som jag beskrivit. Det är dagens huvudmål. Lite beroende på hur dygnet ser ut just det dygnet, hehe, så kan det bli några hårda smörgåsar med ost och skinka samt kaffe på eftermiddagen. I övrigt äter jag mörkt bröd till frukost.

Jag är numera ganska sparsam när det gäller "onyttiga" saker. Förr om åren kunde jag lätt klämma en eller ett par påsar chips flera gånger i veckan. Idag tar jag kanske en handfull chips eller jordnötter om jag blir sugen. Jag kan ta några winegum, en halv pingvin-stång eller en rad chocklad när jag blir sugen. Men mycket mer är det inte.

Jag blir väldigt lätt "nöjd" nu för tiden och det tror jag delvis beror på den antidepressiva medicinen. Sedan tror jag det även beror på att jag mår bättre idag än vad jag gjorde för typ 8-10 år sedan. Ett dåligt mående kan göra att man liksom tröst-äter en massa chips och sådant. 

Över huvud taget så tror jag att min kost är en bra sådan. Jag mår bra av den och det är ju huvudsaken. Ett bättre mående liksom sprider sig i kroppen. Det är i varje fall vad jag tror. Hollistisk syn, kallast det visst, att se kroppen som en helhet och inte som separata delar. Jag går inte upp i vikt, men inte går jag ned heller. Jag har legat på ungefär samma vikt de senaste åren och man får ju vara glad över det lilla.

Det ena ger det andra och ju bättre man mår ju mer öppen blir man ju för ytterligare förändringar. Sekundära effekter som man kallar det inom psykiatrin. Jag har märkt många fina framsteg de senaste åren, men det tar tid. Dessutom är jag en förbannat slow starter. Det som kanske ser ut som "status quo" utifrån kan i själva verket vara stora förändringar som skett över en längre tid, vilket alltså kanske inte utomstående alltid märker.

Vi hade som sagt alltid något "grönt" på bordet hemma. Jag tror det är en av anledningarna till att jag fortsatt äta frukt och grönt genom alla år. Det har aldrig känts vare sig "äckligt" eller som ett tvång när man var liten dräng och det är väl också en anledning till att man har ett avspänt förhållande till grönsakerna. En del handlar om uppfostran, men visst, det finns väl folk som vare sig gillar eller tål frukt o grönt. Man har haft en hel del polare genom åren som alltid ratat grönsakerna och nedlåtande kallat det för kanin-föda. Satt man på krogen så petade de undan de få grönsaker som låg på tallriken. Jag hade en kompis som till och med öppnade sin Big Mac och plockade bort gurkan. 


Även om vi inte skulle veta det vi vet idag, nämligen att frukt och grönt innehåller massor med ämnen som är bra för kroppen så skulle jag nog äta det ändå, eftersom jag mår bra av det. 

Vi är alla individer och därför olika. Det som passar mig, kanske inte passar någon annan. Men tips är alltid bra, åtminstone i min bok, eftersom de läggs till andra intryck man har uppe i skallen och hux flux, en vacker dag, så poppar de upp och man kliver helt sonika in i något annat man inte gjort förut. Det är mycket så det fungerar för mig här och nu.

...........................................................................

P.s. Vad dricker man då som nykter alkis? Ja, det är i stort sett allt annat som inte har alkohol i sig. Visserligen har alla jästa produkter en uns alkohol i sig, men det får man ta. Jag dricker kaffe, ibland te,  mellan-mjölk, vatten, saft, mineralvatten och vanligt kolsyrat vatten från min maskin.

Det är en del jag inte äter på grund av att magen inte tål det, exempelvis lök. Tidigare käkade jag purjolök eftersom den är ganska mild, men den fungerar inte nu för tiden. Jag äter inte längre fisk, eftersom jag bara inte kan med smaken. Vet inte vad som hänt, men så är det tyvärr. Jag är sparsam med kött. De tunna skivor jag har på mina smörgåsar och det lilla som ligger på lunch-tallriken är allt.