SÄG SÅ HÄR:
Jag sitter hellre här under min kork-ek uppe på Kullen och mår bra, än
att jag börjar ta mig allt större svängar ut i det stora okända med
risken för att må dåligt.
Jag känner inget tvång. Jag har valt
min yttre parameter själv, utifrån tidigare upplevelser och
erfarenheter. Min cirkel är liten. Den rör nästan aldrig vid
"verklighetens" cirklar. Men återigen. Det är ett eget val.
Lugn,
ro och tystnad är ledstjärnan. Om detta innebär en snäv cirkel, så gör
det mig ingenting. Jag känner mig helt nöjd att ha stakat ut mina
gränser och därefter leva inom dem.
Allt det jag gjort
tidigare har jag plockat bort. Allt det negativa är borta. Jag har
behållit de positiva och bejakande rutiner som får mig att må gott. Det
har krävt sin man, men allt här i livet har ett pris och med tanke på
mina tidigare öden och äventyr är det något jag gärna betalar.
Det innebär ingen begränsning, som jag ser det. Det beror delvis på att
jag vet att jag mår sämre av att öka mina gränser och att ta mig längre
och längre ut. Och då har jag sedan länge beslutat att det är bättre här
än där.
Många människor kanske skulle känna sig just
begränsade och kvävda av att ha en slags gräns för vad de "kan" göra och
hur de kan göra detta. Men är inte allt i livet ett slags val? Man kan
välja att gå den snabba vägen, med tusentals upplevelser och hela tiden
leva på gränsen mellan liv och död.
Eller så kan man välja den
långsamma vägen där ALLT sker inom en slags "säkerhets"-marginal, som
man själv ställt upp utifrån sina tidigare erfarenheter och
tillkortakommanden. Det känns inte fel, utan det känns helt rätt och
riktigt.
NI minns reklamen: "..varit där, sett det, kan det,
gjort det.." och så vidare? Det går att leva efter den devisen,
speciellt när allt det man sett gjort och upplevt varit negativt. Då
plockar man bort detta från kartan och så ritar man en ny karta.
Sjukdom handlar mycket om att rita om både sin yttre och inre karta.
Vissa saker FÅR man inte göra, helt enkelt för att de tar död på en.
Vissa saker har man lärt sig klara sig utan och annat har man valt bort
av andra skäl. Detta handlar om ALLT i ens liv. Jag kan inte påstå att
jag lider av att ha valt bort så många saker, personen och företeelser.
Det finns nämligen annat att lära sig och att göra samt andra människor
att lära känna. Jag fick för nåt år sedan ständigt höra att det
"...kanske var dags för mig att sluta med navelskådandet och ta mig ut i
livet..." Kanske var det väl menat, men det var helt fel. VI har alla
våra referensramar och även om vi vill väl så utgår vi från vår egen och
den passar naturligtvis inte alla andra människor.
Nå. Som
sagt. Jag sitter hellre här under min kork-ek på Kullen, i lugn, ro och
tystnad och blir 101 år, än att jag börjar rita på mina kartor och
flytta mina gränser, allt med risken att dö i förtid. Om det anses
begränsande av andra, kan jag inte mer än totalt skita i.
Låt
mig bara säga att rita om kartan och vidga gränserna inte har ett
FÖRBANNAT DUGG med att jag skall återvända till mitt gamla och dåliga
liv. Inte en chans...! Men de senaste fem åren av nykterhet har lärt mig
vad jag kan / inte kan göra i min tillvaro.
Detta är vad jag nu lever efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar