Okej. Så här är det: Man sitter ju inte och letar efter fakta om alkoholen och dess negativa effekter. Man gör det inte om man har en sund inställning till alkoholen och man gör det definitivt inte om man är mitt inne i ett missbruk / beroende. De flesta människor som dricker för mycket alkohol vem om detta, men de förtränger och förnekar dessa fakta in i det längsta. Så fungerar mekanismerna kring beroende och missbruk.
Därför tänker jag i det här inlägget presentera en del av de fakta som finns angående överkonsumtion, riskbruk och missbruk av alkohol. Jag vill återigen poängtera att jag INTE moraliserar över andra människors inställning till alkohol och jag kommer INTE med pekpinnar. Vad jag gör är att förklara dels hur illa det gick för mig och i någon mån varför samt att det finns en väg ut om man dricker för mycket. De relevanta fakta jag presenterar, mina egna hågkomster och erfarenheter kan jag bara hoppas skall bli en "väckarklocka" för de många av er där ute som ligger illa till i den här frågan.
NI vet själva OM ni dricker för mycket. Jag vet att ni vet, så det är inget att hymla om. Man gör sig själv en otjänst om man fortsätter på den inslagna vägen. Man gör dessutom sin familj och alla andra runt omkring en otjänst genom att fortsätta som om inget vore fel, när man både själv och andra vet att det BORDE vara läge att tänka till och göra något åt saken.
Det finns mängder med rapporter - både inhemska och internationella - och statistik angående alkoholens negativa inverkan på människors hälsa. Det finns riktlinjer och tester huruvida någon dricker för mycket, är i ett riskbruk eller har utvecklat ett beroende och missbruk. De "siffror" och "gränsvärden" man kommit fram till får man i ärlighetens namn ta med en nypa salt. Inte för att det är ofarligt att dricka dessa mängder utan snarare för att alla människor är olika och därmed tål man alkohol olika. Det är dessutom skillnad på hur kvinnor och män tål alkohol.
CAGE är ett internationellt använt instrument för identifiering av personer med riskbruk, missbruk eller beroende. Det räcker med att klienten/patienten svarar ja på en av frågorna för att anses befinna sig i riskzonen och för att det ska vara befogat att gå vidare med fler frågor. Ju fler frågor personen svarar ja på, desto allvarligare problem kan anses föreligga; ett ja på den sista frågan anses exempelvis särskilt allvarligt.
Frågorna är enligt följande:
1, har du nånsin känt att du borde minska din alkoholkonsumtion?
Som jag skrivit tidigare vet man själv med sig om man dricker för mycket. Det känns i varje fiber av kroppen. Det handlar inte bara om "semesterveckan" med familjen utan hur det fungerar rent allmänt på fester, middagar och liknande. (Observera att dessa och följande kursiverade kommentarer är mina egna och har INGET med frågorna i sig att göra.)
2, har någon irriterat dig genom att kritisera ditt alkoholbruk?
Man förnekar och förtränger. Om någon påpekar att man kanske skulle ta det lite lugnare blir man förbannad av FEL skäl. Man är innerst inne förbannad på sig själv och INTE på den som kommer med ett vänligt råd.
3, har du nånsin haft skuldkänslor för ditt alkoholbruk?
Man kanske blev för full på personalfesten eller i något annat sammanhang och sade fel saker. Man kanske missade ett viktigt möte eller att komma till sina barns teaterföreställning eller match eftersom man satt på krogen med goda vänner. Eller så har man gjort av med för mycket pengar på alkohol och resten av ekonomin får lida. Det finns många exempel där man kan (och bör) känna skuld.
4, har du nånsin druckit alkohol det första du har gjort för att komma över en baksmälla?
Att testet anser ett JA på den här frågan är väldigt allvarligt är ju inte konstigt. Om man tar sig återställare direkt när man slår upp ögonen är man riktigt illa ute. Det visar på att kroppen är i väldigt dålig form och att den faktiskt behöver alkohol för att fungera bättre än den gör utan.
Omkring 90 procent av den vuxna befolkningen konsumerar alkohol och av dessa uppskattas ungefär 10 procent ha en problematisk alkoholkonsumtion. Enligt Missbruksutredningen från februari 2011 uppskattas 4,4 % eller 330.000 svenskar uppfylla kriterier för alkoholberoende.
330.000.
Men förstår ni hur många människor det är? Hur mycket lidande det skapar? Hälsan hos dessa personer ligger antagligen en bra bit under genomsnittet i Sverige. Det påverkar naturligtvis personen ifråga och hans/hennes prestationer rent allmänt negativt. Men även familjen, vännerna och bekanta blir drabbade. Det går ut över arbetet och är på många andra sätt "kostsamt" för alla inblandade. Det kan hända olyckor och alkoholrelaterade sjukdomar drabbar inte sällan dessa personer.
DEFINITIONER:
Missbruk enligt DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental
Disorders, 4:e upplagan; American Psychiatric Association, 1994) är ett
upprepat drickande av alkohol det senaste året, som lett till minst ett
av fyra kriterier avseende sociala, psykiska eller fysiska skador. I
ICD-10 kallas motsvarande diagnos /Skadligt bruk/ (International
Classification of Diseases, 10:de upplagan; WHO, 1992).
Beroende enligt DSM-IV definieras på följande sätt:
/"Ett maladaptivt substansbruk som leder till en kliniskt signifikant
funktionsnedsättning, med minst tre av följande kriterier uppfyllda
under samma 12-månadersperiod"/:
Tolerans
Abstinensbesvär (eller återställare)
Dricker större mängder eller oftare än vad som avsågs (kontrollförlust)
Varaktig önskan om eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera drickandet
Mycket tid ägnas åt att handla alkohol, dricka den och att återhämta sig från drickandet
Viktiga sociala aktiviteter, yrkes- eller fritidsaktiviteter överges eller minskas på grund av drickandet
Drickandet fortsätter trots vetskap om de fysiska och psykiska besvär som sannolikt orsakas eller förvärras av detta. Beroendet kan föreligga med eller utan fysiskt beroende. Tolerans eller
abstinens föreligger vid fysiskt beroende.
Med alkoholberoende menas enligt ICD-10 /"en grupp av fysiologiska,
beteendemässiga och kognitiva fenomen, där alkoholen får en mycket högre
prioritet av individen än andra beteenden som tidigare haft större
betydelse"/.För att ställa diagnosen krävs att minst tre av följande sex kriterier är uppfyllda under det senaste året:
- Ett starkt behov (”sug”) eller tvång att dricka alkohol
- Svårigheter att kontrollera alkoholkonsumtionen (kontrollförlust)
- Förekomsten av abstinenssymtom
- Toleransökning
- Tilltagande ointresse för andra saker p g a alkohol
- Fortsatt konsumtion trots kroppsliga eller psykiska skador.
Beroendesyndromets diagnostik är likartad i ICD-10 och DSM-IV.
Överensstämmelsen mellan de båda diagnostiska systemen är ungefär 95
procent.
Om jag skall ta och kommentera det som står under rubriken "Definitioner" så kan jag bara jämföra med mig själv och om man uppfyller dessa kriterier - enligt ovan - har man kommit djupt ned i skiten. För det första så har alkoholen tagit över rodret och man själv har mer eller mindre lämnat över det frivilligt. Detta i första hand eftersom man inte orkar stå emot längre. Det har gått så långt att andra saker som man tidigare ansett vara viktiga i livet har fått en underordnad roll. Man ratar sina intressen, det man gillar och det man mår bra av och istället så dricker man alkohol. Alkoholen styr ens tillvaro och man planerar utifrån detta. Om man fortfarande arbetar så dricker man troligen också där och det kräver ett jävla stök och bök för att ingen skall se vad man håller på med. Tillvaron blir alltmer eländig.
Det är vanligt att man undviker personer som man tidigare umgåtts med, alltså de som har en sund inställning till alkoholen. De är ju "bara jobbiga" eftersom de undrar, bryr sig om och ifrågasätter vad man håller på med. Då är det betydligt lättare att umgås med likasinnade.
Kroppen mår dåligt rent allmänt. Man tappar orken och lusten. Man får dålig aptit och slarvar med både hygien och sitt utseende. Man går ned sig, helt enkelt. Jag kan säga att i början av min "fylle"-karriär så tänkte jag (när någon annan råkade ut för det) att så skall jag ALDRIG göra. Så LÅGT skall jag ALDRIG sjunka. Men steg för steg så släpper man på alla sina tidigare värderingar eftersom all kraft går åt till att supa och hålla sig någorlunda på banan, vilket blir svårare och svårare med tiden. Inte minst så struntar man i sina nära och kära och det är hemskt. Det går bara neråt och det blir bara sämre med tiden.
Man struntar som sagt i det mesta utom alkoholen. Man gör det där man ALDRIG skulle göra och man sjunker så LÅGT som man aldrig skulle göra. Man skiter, spyr och pissar på sig. Man blir så full att man inte vet vad man gör. Man kanske blir våldsam och man kanske missbrukar sex. Man hamnar i fyllecell eller på beroendeakuten. Man stjäl för att kunna supa. Man ljuger och bedrar. Man blir alltmer olik sitt sanna inre jag. Man har utvecklat en "missbrukarpersonlighet" som brukar vara så långt ifrån en själv som det går att komma.
Enligt mina egna dyrköpta erfarenheter finns det bara en väg och det är att sluta dricka helt och hållet. Alla samlade erfarenheter säger dessutom att har man väl en gång utvecklat ett beroende och missbruk så är detta kroniskt. Det visar även den stora procent av återfall som drabbar (eller tas medvetet) oss alkoholister. Så länge man tror att man kan dricka normalt igen kommer man att ha dessa problem. Men när man tar bort alkoholen HELT OCH HÅLLET det är då saker och ting börjar hända som innebär en positiv förändring i ens liv.
Vägen till ett nyktert och meningsfullt liv är lång och svår. Men det första man MÅSTE göra är att vara ärlig emot sig själv och att därmed ta det första steget och erkänna att man inte kan kontrollera sitt liv utan behöver hjälp. Man måste våga språnget till ett bättre liv och då behöver man säga: "hjälp mig", jag vill inte ha det så här längre.Att be om hjälp betyder inte att man är svag utan att man är modig och har en vilja att förändra sin tragiska situation till något mycket bättre.
Säg så här: Jag sitter här och skriver om detta. Jag mår bra. Livet är fantastiskt även om det är fullt med problem. Men min erfarenhet är att det mesta går att lösa. Man tar en dag i taget och framför allt en sak i taget. Det har varit jobbigt och svårt. Men det har alla gånger varit värt all möda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar