Vem, vad eller vilka ligger bakom "skapelsen"?

Något gick uppenbarligen fel redan från början...

Jag är vare sig strikt religiös eller vetenskapligt utbildad, men tanken på "hur, vem, vilka, när" och så vidare när det gäller "universum och allting" är något som jag ständigt återkommer till i mina inlägg. För inte allt så länge sedan kunde sådana tankar och idéer leda till obehagligheter för en sådan fritänkare som jag. Det stora problemet inom religionen (oavsett inriktning), som jag ser det, är dess utövares totala ovilja att se något utanför sin egen box och alltid hävda att de och deras religiösa inriktning är den "rätta".

Visserligen har detta förändrats i takt med upplysning och samhällets förändring över huvud taget under de senaste århundradena, men fortfarande kan religionen ge mig "rysning" för sin "styvnackade" inställning. Men den debatten skall jag inte gå in på i dag. Istället skall det handla om Gud, Gudar, skapelsen - en eller flera, möjliga "alternativ" som tidsresor och utomjordisk inblandning. För det mesta så pratas det ju om skapelsen i sådana termer att det handlar om jorden och inget annat. (Åtminstone tolkar jag det så.) Men universum är enormt, i det närmaste oändligt, så då måste ju skaparen, eller "den store arkitekten" som jag gillar att kalla hon/han/den/de/det/dem för, ha skapat ALLT UTAN UNDANTAG.

Och i så fall så måste "den store arkitekten" ha stått vid sidan om, alltså utanför det som skapades, eller hur? Jag brukar fundera i de banorna och då handlar det om avstånd som man inte kan ens föreställa sig. MEN: Det är en märklig sak med avstånd. Vi utgår ifrån våran lilla värld och tillvaro när vi mäter något och i det större perspektivet är det pytte-pytte-smått. Vi ser, vi observerar, vi räknar, vi tror, allt utifrån vårt lilla perspektiv. Men tänk så här: vi ser på exempelvis myrorna i sin stack och vad är det som säger att det inte fungerar precis på samma vis i ett större perspektiv?

I glaskulan finns ALLT som vi känner till och det är för oss oändligt stort. Men utanför denna oändlighet finns något mer, nämligen det eller de som skapat allt detta som vi vet och känner till. Det är en variant av mina teorier. Men sedan brukar jag fråga mig "vem" eller "vad" som utförde denna fantastiska skapelse. Eller var det inte så fantastiskt ur "arkitektens" synvinkel? Tänk om det finns ett antal sådana glaskulor? Men det kan ju lika gärna symboliseras av en skål för små fiskar...

I skålen eller kulan finns allt vi vet, utanför finns "arkitekten"...

Tanken på att "allt" skulle ha skapats av en gammal man med skägg är ju faktiskt absurd. En sådan "bild" av en "högre makt" handlar bara om att förmedla budskapet om vishet och allvetande. Men som man kan se av bilden som inleder denna text så händer skit även i de bästa av världar. Jag läste någonstans att människan är som hon är på grund av att "Gud" skapade "oss" på den sjätte dagen och då var han rejält trött efter allt arbete...

Jag är definitivt inte tillräckligt kunnig för att gå på djupet vare sig i religionen eller vetenskapen. För mig handlar det snarare om en filosofisk inställning. Jag lever visserligen efter devisen "gör det enkelt", men jag har mycket svårt för att acceptera att allt det stora runt omkring mig skulle ha varit en enkel handling att åstadkomma. Visserligen handlar ALLT om tolkningar och där kommer man inte på något väldigt viktigt i min bok. Precis som den här texten är "min tolkning" så finns det ju mängder av andra tolkningar där ute. Problemet är bara att ett antal människors tolkningar - exempelvis de olika testamentena i Bibeln - står som ledstjärna för miljarder andra människors liv. 

Ingen, absolut ingen, har haft förstahandsinformation om det vi tror på. Det är tolkningar av tolkningar i första, andra och femtioelfte hand och det är problemet med de här frågorna. 

Jag tycker det är väldigt intressant att tänka sig alternativ till den gängse bilden av "skaparen". Handlar själva skapelsen om en Gud (eller flera), evolution, utomjordisk inblandning, eller vad? Tidsresenärer? Nja, möjligen när det gäller själva utvecklingen här på jorden. Eller varför inte? Det är en lika underlig teori som alla andra jag kan komma på.

Livet på jorden följde evolutionens plan...

...fram till en viss punkt då den fick hjälp på traven...

En av mina teorier - som naturligtvis inte är min "egen" helt och hållet - följer det spår att från början, här på jorden, gick allt enligt evolutionens planer. Jorden "skapades" för typ 4,5 MILJARDER år sedan (inte av någon eller något) av en explosion i universum. Inget ovanligt där, alltså. Sedan gick tiden och livet från en enda cell utvecklades och blev så småningom mer komplicerat och avancerat. Men sedan tog det stopp. Evolutionen stod stilla och kom inte längre. Och någonstans ansåg någon - "arkitekten?" - att det var synd på så "rara ärtor" att det skulle ta stopp där och då och därför gav denne arkitekt evolutionen en liten knuff i "rätt" riktning. Och på den vägen är det...

Om man funderar ett tag på detta med "gudar" genom människans historia så finns det mängder. Varje religiös tro har en eller flera gudar. Vi har haft våra nordiska gudar, Hinduismen, grekiska-, romerska- mytologierna och Egyptens Faraos har sina. "Idén" med en enda "Gud" är i detta sammanhang en ganska ny företeelse. Längre tillbaka i tiden så bad människorna till någon gudom vid alla större saker de skulle företa sig: en resa, jakt eller något annat som egentligen inte fick gå fel. 

"Idén" att som med exempelvis kristendomen endast "tillåta EN (1) Gud" måste ha upprört många människor för länge sedan. Kanske hade de i tusentals år levt på samma sätt och vis och det hade fungerat alldeles utmärkt. Nu kom nya "profeter" och menade att den "enda" guden var den bästa av alla. Men återigen, detta är ju människans sätt att styra upp och se på saken med en högre makt.

Det har ju alltid funnits människor som vill ha makt och som vill styra andra människor. Jag säger inte att exempelvis kristendomen är uppfunnen av just det skälet, men det kan ligga nära till hands att fundera lite över den saken. Att som "styrande" i ett samhälle se mängder med människor dyrka exempelvis träd och tillverkade gudabilder, det vill säga något annat än själva styrandet, blev väl till slut för mycket och "man" beslöt sig för att göra något. Att de "styrande" då skapar en egen religion som de har under kontroll, verkar ju inte helt långsökt...

Ett litet mellanspel: 
En annan variant som jag tycker är tilltalande är det faktum att eftersom jorden är så pass gammal och själva "evolutionen" från exempelvis primat till tekniskt avancerade människor inte är så lång, kanske bara några hundra tusen år, så har detta scenario hänt flera gånger. Det vill säga att från scratch gjorde evolutionen sitt arbete och människan kom fram till en tidpunkt då de var otroligt avancerade. Mycket mer avancerade än dagens människor. Teorin bygger vidare på att dessa tidigare mänskliga civilisationer sprängde allt i atomer och så låg allt i träda under den tid då radioaktiviteten sakta, sakta sönderdelades och försvann. (Jag har i skrivande stund ingen aning om hur lång tid detta kan ta, men säg 200.000 år?) Om man då leker med att hela cykeln med uppgång och fall tar typ 500.000 år så förstår ni själva att det kan hända många gånger på drygt 4 MILJARDER år.

Gudar, "Gud", utomjordingar, evolution eller vad? Jag kan ibland fundera så långt som till tidsresenärer, alltså "människor" från en avlägsen framtid, kanske 1 miljon år eller liknande. Anledningen skulle i så fall vara att något gått fel från början och skapar hemska "biverkningar" någon gång långt in i framtiden. Men kanske är den teorin mer långsökt än mina andra. Så jag håller mig till det religiösa och utomjordiska temat framöver.

Människan på jorden kan istället ha kommit ifrån....

....Mars, den röda planeten...

En form av teori som både innehåller evolution och utomjordisk inblandning är att det vid någon tidpunkt långt tillbaka damp ned material från Mars här på Jorden och att det gjorde oss till det vi är idag. En sådan förklaring är väl den som ligger närmast till hands för många människor. Men om man spånar vidare bakåt så måste man beakta VAD som fanns på planeten mars och hur det hade kommit dit från allra första början. Den här teorin bygger ju på att mars sett helt och hållet annorlunda ut en gång. Den måste ha haft VATTEN för att kunna skapa liv, även om det endast var i cell-form. (Kanske är denna teori bara något som påbörjats eftersom väldigt många önskar att det varit så, nämligen att mars haft vatten.)

Om alltså "Gud" inte var "vår" gud, vad var det då? Jag tycker inte att den här tanken är vare sig orimlig eller brister i "respekt" för alla som tror. Eller för arkitekten själv, för den delen. Jag har inte läst von Däniken, men det lilla jag vet är att han försökte hitta spår av utomjordiska civilisationer här på jorden. Det finns mycket på vår planet som man kan undra över, både det som är tillverkat och andra saker. Det som gör att man funderar är ju själva storheten och hur avancerat vissa saker är, något som man idag har svårt att tänka sig att forntida människor kunde mäkta med att skapa. 

Vetenskap, teknik, (i viss mån även science fiction), religion, filosofi, andra raser och evolution kan alla vara delaktiga i det vi kallar skapelsen. Jag kan inte se varför det INTE skulle kunna vara så. Jag brukar tänka på vad som skulle hända om vi idag, med våra tekniska under kunde åka tillbaka typ fem hundra år i tiden, skulle inte de människorna som levde då anse att vi var "gudar"? Eller för all del, ännu längre tillbaka i tiden. Det är just den tanken som triggar igång ytterligare funderingar som tidsresenärer och utomjordingar, alltså högt avancerade civilisationer. 

En urgammal utomjordisk ras skapade kanske livet på jorden...

Grunden för hela detta mitt resonemang är att jag tycker det verkar så absurt, ett kosmiskt skämt, att allt skulle vara BARA evolution i universum. Det är också absurt att tänka sig att vi människor skulle vara någon slags skapelsens krona. Vi må stå högt över myrorna, men jag kan inte alls tänka mig att vi står speciellt högt i ett kosmiskt perspektiv.

Vad skulle då själva syftet vara med att en högre intelligens och en avancerad utomjordisk ras startade utvecklingen på jorden? "För att vi kunde", kanske de skulle svara. "Som ett experiment", kanske vore ett annat svar. Skulle inte en eventuell "arkitekt" också kunna svara så? Kanske hade "skaparen" det ensamt, vad vet jag. Eller måste allt ha ett syfte? Kanske är allt bara evolution ändå? Nej, jag vägrar tro det. Snarare viss evolution med viss yttre påverkan...

Enligt en "mytologi" den äldste...

Alla som föds måste ha en mor och en far, inte sant? I motsats till detta står den gamla frågeställningen "vad kom först, hönan eller ägget?" Det är lätt att spåna iväg när man tänker på sådana här saker. Kanske är det så att när man ser saker och ting i den här storleksordningen från sitt lilla mänskliga perspektiv gör det för snävt och för inskränkt. Man kan helt enkelt inte tänka utanför ramarna, de ramar man har att arbeta med.

Oavsett alla mina olika teorier så lutar jag nog ändå åt den att "skaparen" är en utomjordisk varelse, en mycket gammal sådan. Det som vi människor exempelvis kallar rätt, fel, moral, gott, ont och så vidare är inget som dessa varelser har vare sig ord för eller bryr sig om. De fanns och de gjorde vad de ville. Jag kan i den här teorin tänka mig att "de" färdades runt i universum under miljontals år och satte sin prägel lite varstans där de kände för detta. På så vis fick olika planetsystem och olika raser sina egna skapelser och skapelseberättelser.

Den uråldriga och avancerade utomjordiska "skaparen"...?

Om man tänker sig ett scenario då denna "skapande ras" som enskild individ skulle "visa sig" för alla de lägre raser den skapat under årmiljonerna så skulle VI se den utifrån vår egen bild av av oss själva, alltså avbilden av "Gud" som det står i vår egen berättelse. Alla andra raser och varelser skulle se den som SIN bild, eller avbild. Knepigt? Inte alls. Alla får vi tro vad vi vill. Oavsett hur, vad, vem, när och så vidare tycker jag att det är intressant och spekulera över de här sakerna. Universum är alldeles för stort för att man skall mota in sig själv i ett hörn och endast tro på det som står i våra egna texter. De ord som är tolkade av människor för människor, med alla de brister detta innebär.

För övrigt så är skaparen, den store arkitekten vare sig man eller kvinna, det tror jag de flesta förstår. Men varför inte en kvinnlig manifestation. Det tycker jag vore bättre.