"Får jag lämna några bilder...?"

Passar definitivt in på mig

Om nu det är någon som eventuellt undrar om jag slutat med att arbeta med bilder så är svaret "nej, det har jag inte". Jag har däremot tänkt till - som jag skrivit om tidigare - och därmed har det blivit svårare att hitta bilder som passar för mina idéer. Men jag gillar den utmaningen för jag har faktiskt blivit ännu mer noggrann och märker att ett mindre flöde av färdigställda bilder får de jag blir klar med att bli mycket bättre.

Ord "ägs" inte av någon

Jag tänker mycket på det här med upphovsätt innan jag lägger upp något nu för tiden. Små "skyltar" i olika former med visdomar och citat kryllar det av på internet. För egen del tar jag gärna orden men gör hellre en egen skylt än att använda någon annans. Orden ovan gjordes väl "kända" av Ingemar Stenmark, men så klart har många fler sagt det. (Nu menar jag absolut inte att ni inte förstår...)

Undertecknad

Istället för att göra "nid"-bilder i form av collage där jag tagit en bit här och en bit där från andra bilder så jobbar jag idag med mitt eget material och skruvar ihop det till något jag gillar. Alla har vi ziljoner prylar hemma och de kommer verkligen till användning för mina idéer. Men jag antar att gränserna är snäva även här. Ta påsarna nedan som exempel:

De är "mina" på det sättet att jag ju handlat i affärerna och burit hem varorna i dessa påsar. Men texten på respektive påse är ju ett varumärke, så jag antar att man är inne i en slags gråzon med vissa bilder:

Jag, hund och påsar i Gubbis

Inte vet jag om jag gjorde rätt. Men man lär sig väl så länge man lever. Jag är jag, påsarna är mina, hunden och kopplet är "free clip-art" och bilden på Gubbängen kommer från Wikimedia Commons och är tillåten att arbeta med och publicera. Så förstår åtminstone jag det. Rätta mig gärna om jag har fel...

Undertecknad 2

De här "restriktionerna" i vad man får eller inte får lägga upp på sin blogg har även fått mig att testa annat som jag antagligen inte skulle ha gjort annars. Bilden här ovanför var svår som f-n att få till. Det absolut enklaste hade naturligtvis varit att köpa färg och smeta på fejan och sedan ta en bild och lägga upp den. Men jag gör - verkar det ofta som - inget enkelt för mig. Så jag började istället måla en bild på mig själv som jag hade i datorn. Jag blev ganska nöjd, men kom gärna med synpunkter hur det ser ut.

Mitt vänstra öga

Jag tänker även i banor där jag kan använda mig själv och förändra bilden utifrån någon idé som jag har. Den här bilden ovan är inte förändrad på något sätt, men jag har använt den i andra sammanhang då jag gjort den "bättre". Jag är fascinerad av ögon. Om man tittar på en riktigt bra och skarp närbild så ser man hur otroligt komplicerat det är och i vissa lägen påminner iris om galaxer och det är en grej som jag tycker nästan övergår mitt klena förstånd...

 Mina skor

Jag fullständigt älskar mina skor. Jag fattar inte varför jag inte köpt sådana tidigare. Man kan knappast gå i något mer bekvämt än ett par "crocs". Det enda aber jag kan se är att de inte går och ha när det är en meter snö ute. Men antagligen finns det en variant även för den väderleken...

Få till en "point" utifrån en förlaga.

Det finns flera olika varianter ute på nätet av bilden ovan. Men som så ofta tidigare gillar jag för det mesta inte det jag ser och vill istället föra något som jag tycker är bättre. Jag tycker definitivt inte att det är att "planka" när man ser något och får en egen idé utifrån det man ser. Naturligtvis får man väl i så fall se till att INTE lägga sitt egen arbete över det man hittat och kopiera det rakt av. Man får använda lite av sin egen fantasi, tycker jag. 

När jag började lägga upp bilder på mig själv här på bloggen och på andra forum fick jag frågan om jag "ville bli känd"? Nej tack!

Icke!

Men av förklarade skäl är det ju min egen nuna som gäller och det har så gjort hela tiden.

En idé som kanske inte blev så bra

Enda sedan jag på åttiotalet arbetade inom den grafiska branschen har jag gillat sådana schematiska bilder - eller vad det heter - där man liksom ser olika lager i genomskärning. Det var förr om åren ett väldigt vanligt sätt att visa exempelvis nya bilar. Halva bilden var som en vanlig bild, medan andra halvan var genomskuren så man såg hjulaxlar, ljuddämpare och det ena med det tredje. Jag har börjat småpula lite med det där i form av människan, där man ser utanpå likaväl som inuti. Bilden ovan blev nåt helt annat, men ganska bra ändå, tycker jag... (Jag har tidigare lagt upp min skalle i profil och där man ser kraniet innanför. Svårt så in-i-hell-vette, men lärorikt.)

Farsan, Hasselblad och jag

Avslutar denna text med en bild som jag nyligen scannat in. Jag minns farsans kamera väl. Det var en sådan man tittade in i ovanifrån och så fick man se en helt felvänd bild. Hehe. Men den var cool till tusen. Tyvärr gick den sönder efter ett antal år men jag minns inte om den blev reparerad. Jag kommer ihåg doften av läder från fodralet och en slags metalldoft från själva kameran.

Jag håller på för fullt med att scanna in gamla foton. Men det tar tid och sedan skall jag titta på alla och se om de behöver någon form av förbättring med ljus, färger och skärpa. Det gäller också att hitta en bra metodik för att få ut bästa möjliga resultat: I vilket filformat skall jag scanna? I vilken upplösning? Kan jag lägga upp ett antal bilder som en slags serie, typ sex, åtta bilder i varje scan utan att förlora i kvalitet? 

Naturligtvis är det lika bra att göra det "rätt" från början, men kruxet är att det är något nytt för mig med att scanna bilder och det är faktiskt inte "bara" att öppna locket, lägga in en bild och trycka på knappen "scanna". Man får lov att tänka efter lite också...

Återkommer förmodligen med ett inlägg där jag visar dessa bilder. 

Jag funderade över detta med att lägga upp bilder på sina nära och kära som gått vidare. Det är, som jag ser det, ett sätt att ge dem någon form av "evigt" liv på nätet. Bilder som hamnar där försvinner förmodligen aldrig om inte hela tillvaron släcks ned...