Jag sitter här på både de små och de stora timmarna men känner inte att jag har något att skriva om. Men om man ändå vill skriva något, vad skall man då skriva om? Jo, man kan ju alltid skriva ett litet inlägg om att man faktiskt inte har något att skriva om för tillfället. Det påminner mig om mannen som på morgonmötet vid sin arbetsplats hela tiden pockade på uppmärksamhet. Till slut så fick han ordet och då sade han: "jag ville bara uppmärksamma er på att jag inte har något speciellt att säga idag"...
Mannen på mötet kunde ju lika gärna ha varit tyst. Men ett sådant "beteende" visar väl på att han egentligen ville säga något, men inte något som var viktigt. Han ville ha lite uppmärksamhet ändå och visa att han deltog. För min del kanske det mer handlar om att visa att jag fortfarande är här, men att det just nu inte finns något ämne som fångar mitt intresse och som jag vill skriva om.
Men. Visst. Det händer ju alltid något i världen som man blir upprörd över eller intresserad av. Men ibland så kommer inte orden och då är det ju inte mycket mer att göra än att bida sin tid, eller som nu, skriva något bara för skrivandets skull, liksom...
Men en lustig sak kanske händer: ju längre man sitter med sitt "nonsens" utan innehåll så börjar det poppa upp saker i bakhuvudet man kanske tänker sig att möjligen plita ned några ord om här och nu.
En sak jag läste nu på natt-kröken var om en kvinna som tagit sig ut sitt alkoholmissbruk (Expressen). Sådant är "bra" för mig att läsa, dels för att det visar att man inte är ensam (vilket man ju i och för sig vet, men ändå) och även för att jag ser hur lika "våra" (de flesta alkisar) historier är. Men det är lite annorlunda med kvinnor och deras historier ser inte exakt ut som mäns. Vissa saker brukar skilja. I det här fallet så hade hon de genetiska "förutsättningarna", hade varit med om några psykiska "trauman" och var dessutom starkt högpresterande, vilket ledde till en ökad konsumtion och senare till ett missbruk.
Jag kände ändå igen mig i mycket av hennes story. Speciellt det med att gå över till "lättare" drycker, typ 3,5% öl, som man kan köpa i vilken affär som helst. Det gjorde i varje fall för mig det hela lite "enklare" på så vis att jag inte var beroende av vissa tider då bolaget hade öppet. Visst, periodvis så kunde jag kombinera inköpen, men själva poängen var för mig att det gick att hålla en slags "salongs"-berusning genom att dricka den typen av drycker.
Jag blir för övrigt alltid glad till sinnes när jag läser en historia som hennes. Det visar - än en gång - på att det aldrig är för sent och att det går att ta sig ur ett missbruk bara man ber om hjälp och är stark till tusen. Men det är som jag brukar skriva: pallar man med ett mångårigt missbruk, så pallar man definitivt med att ta sig ur det. Man är visserligen skör, men i vissa lägen stark som fan...
Jag funderar vidare och tänkte på detta med alkohol = "koppla av". Jag ser nu under sommaren i stort sett dagligen folk skriva på olika forum om att "nu skall det minsann bli gott med ett glas rött eller en grogg. Visst, alla gör som de själva vill och är man ledig och så vidare... Men jag tycker det är på sin plats att resa en varningsskylt för det här vardagsdrickandet. Många bäckar små och så vidare. Jag ser också - för det mesta samma personer - skämta om det hela och liksom ta det med en klackspark.
Lets face it: Det är inte bra för någon person att dricka alkohol på daglig basis, detta oavsett om det "bara" är en öl, en grogg, ett glas rött. Fundera istället över hur mycket det i så fall blir på en vecka så får ni se. Som exempel går det 3 glas vin på en flaska och då blir det nästan 2½ flaska vin per vecka. Låter inte mycket, men slå ut det på ännu längre tid. Eller fundera över om det verkligen "bara" blir "ett" glas rött?
Ni som läser mina texter någorlunda regelbundet vet att jag inte kommer med några pekpinnar eller något moraliserande. Jag har varit där, jag har sett det, jag kan det. Allt jag skriver om är självupplevt och jag hoppas så klart på att någon tar till sig detta och tänker efter före, det vill säga innan alkoholen verkligen blir ett problem i livet.
Ja, ni ser. Det blev en liten text ändå. Även om jag ibland känner att jag upprepar mig och att ämnet kanske blir "tråkigt" periodvis, så är det tydligen alkohol jag skall skriva om. Då flyter det på bra.
Det är varmt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar