Alla sätt var bra för att kunna dricka

Dart - kräver koncentration och ett klart sinne

Kasta pil, är det bekant? Då menar jag inte den typ av trevliga underhållning man eventuellt sysselsätter sig med på landet en sval sommarkväll. Jag menar den organiserade typen av pil, som även kallas för dart. Jag vet inte hur det är idag, men i slutet av åttio och början av nittiotalet hade sporten ett rejält uppsving. Nära nog varje lokal pub och pizzeria med självaktning i förorten hade åtminstone en tavla. Inte i Stockholms city så fanns det tavlor på många ställen. En del krogar hade dart-lag som hade sin hemma-"arena" där. Inte sällan så hade klubben ifråga alla sina lag på samma restaurang, vilket i stort sett innebar spel varje kväll. Det är ju ingen underdrift att påstå att detta inbringade en del klirr i kassan hos stället ifråga. Visserligen så kostar det väl en del att ordna en hörna med x antal tavlor och tillbehör, men det har man nog igen ganska snabbt.

Jag har inte kastat på minst femton år. Minnet är lite skralt, men jag minns att jag kastade en del 1995, men efter det kan det bara ha varit väldigt sporadiskt. Men när det väl begav sig var vi ett gäng som till en början spelade med en klubb och sedan startade ett eget lag, båda gångerna i division 5, vilket då var den lägsta serien. Men nu skall inte detta inlägg handla om dart som sport utan det som gjorde att i varje fall jag "valde" att delta och spela. Nämligen att man "legitimt" kunde dricka öl på veckans alla dagar om man ville och det utan att någon höjde på ögonbrynen.

Då fick man dricka öl ända upp till division två, om jag minns rätt. I det allra översta skiktet var det inte tillåtet. Dart är ju faktiskt en precisions-sport som kräver både koncentration och stadig hand. Jag kan däremot tänka mig att om man gör som Ragnar Skanåker och dricker en eller ett par folköl för att lugna nerverna gör någon form av nytta. Men att hinka i sig flera liter gör ju inte att man kastar bättre om man säger så...

Jag har i varje fall kvar mitt lilla fodral med pilar och tillbehör

Jag tror att jag kastade för första gången på puben i Hammarbyhöjden någon gång på andra halvan av åttiotalet. Med en öl i näven, förstås, dock inte samtidigt som jag kastade. Sedan fortsatte det av bara farten. Jag insåg att detta var något för mig. Man gick till olika pubar där de hade tavlor och där man fick låna pilar och så höll det på ett tag innan jag köpte setet på bilden här ovanför. Från början kastade man inget speciellt utan hängde bara med i vad som var på gång just då. Men sedan så började man kasta det som heter 501 och väl är det vanligaste spelet och även det som spelas organiserat.

Jag vet inte, men jag tänkte nog ända från början att jag aldrig skulle bli riktigt bra på att kasta dart. Ni som följer mina texter vet att jag har ett medfött synfel och att jag inte ser så bra på längre håll. Nu är det ju så med dart att tavlan är ungefär som en vinylskiva och man står typ 2,5 meter bort och skall träffa små fält där de minsta är typ 8-12 mm. Alltså ungefär en centimeter från 2,5 meter. Det är förbannat imponerade tycker jag och de som är duktiga är värda all respekt. 

Inte nog med att man skall träffa dessa små fält, man skall även hålla en slags räkning i huvudet eftersom man går nedåt från 501 poäng och dessutom endast får spela klart och "gå ut" på en dubbel. Det handlar om en strategi för att gå från 501-0 poäng på så få pilar som möjligt. Jag tänker inte gå in på själva spelet, dels för att jag inte minns helt och hållet, men också för att inlägget handlar mer om "tillbehören" än om själva spelet.

Det går så klart att spela med en sämre syn, men det är inte lätt, det kan jag lova. Jag ser faktiskt inte klart och tydligt siffrorna på tavlan, men deras placering lär man ju sig efter ett tag. En stor fördel med spelet (ännu mer om man är synskadad) är ju att avstånden är desamma var än man spelar. Tränar man mycket, vilket jag gjorde, så får man ändå en slags känsla för hur man skall kasta, fast man inte ser perfekt. 

Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv, men jag är ändå ganska övertygad om att många av de jag spelade med - och emot - på den tiden deltog för ölens skull. Jag tänkte själv att det inte alltid var så förbannat kul att bara sitta rakt upp och ned på en barsto. hela kvällen och hinka i sig pilsner. Kastade man pil så var man lite i rörelse och träffade dessutom lite folk. (På den tiden var jag betydligt mer social än idag, delvis så klart beroende på alkoholens inflytande.) Förutom att träffa vanligt folk så träffade man ju dessutom många likasinnade, det vill säga sådana som inte spottade i glaset och sådana var det alltid "bra" att känna. 

Det gick att gå ut med en skral kassa för det fanns alltid någon som hade fett med deg och som kunde bjuda på ett par öl till nästa gång. Under perioder så krökade jag till ofta på det viset. Men det var ju en lika ond cirkel som att låna pengar, man behövde betala tillbaka någon gång, annars kunde man ju inte utnyttja möjligheten med ett par bärs igen...

Jag vet inte exakt, men kanske höll jag på med att kasta pil i typ sex, åtta år och inte fan blev jag mycket bättre på det under den tiden. Som synes på bilden här nedanför är det exakta mått som gäller och det gör ju att det är "lättare" för mig som synskadad. Men inte är det enkelt, inte. Det är långt ifrån och fälten är förbannat små.

Ni förstår själva, de viktigaste fälten är minst.

När man kastar pil är det många timmar av "nötande". Det är precision som gäller och det kan man nog bara uppnå med regelbunden träning. Jag minns att man kunde gå ned till företrädesvis Harrys i Kungshallen och stå och nöta, inte för att det var kul eller för att man ville bli bättre, utan för att man kunde dra i sig ett antal pilsner. Inte sällan var jag förbannat bakis och då var det ingen idé att ens lyfta pilarna förrän några öl slunkit ned. Jag menar, det är ju så här att om man bara sitter ned på arslet och dricker så har man också förbannat mycket tid över till funderingar och det vill man inte alltid ha en sådan dag. 

Så här i efterhand kan jag se att dart var perfekt för min del. Möjligen hade biljard kunnat vara lika bra. Men det senare är begränsat till ett visst antal ställen beroende på att borden kräver stor plats. Dart var bättre. Dessutom kunde man köpa hem en tavla och träna lite hemma, vilket jag också gjorde. Så lite intresserad och villig var man nog ändå. Men det handlade antagligen om det "gamla vanliga" för min del  och det var att jag alltid behövde göra lite extra - vad jag än företog mig - för att kunna närma mig andras standard och hålla någorlunda jämna steg. Men i den lägsta divisionen var det ganska mycket blåbär så det fungerade hyfsat. De som var lite bättre och mer intresserade och började i femman gick snart vidare uppåt. 

Men man kan inte bli bra i någon sport om man missbrukar alkohol, det säger ju sig självt. När vi spelade seriespel så var man ofta bra på kanelen när matchen skulle börja. Man var ju där tidigare för att kasta in sig och då följde x antal öl med, så att säga, på köpet. Men det var ju meningen med det hela, åtminstone för mig. Jag hade inte gått dit om det inte vore för ölen. Jag har deltagit i en hel del olika sporter när jag var yngre och då var det ju nyktert och kul. 

Inte så att jag blev plakat - det blev jag sällan - men nog hade själva matcherna gått bättre om man hejdat sig ett snäpp med ölen. I takt med att åren gick och jag blev sämre och värre i mitt missbruk så avtog det här med att kasta. Det blev liksom för svårt att träffa. Det hade ju så klart med "kroppens förfall", hehe, att göra. Jag har skrivit om det förr och kan göra det igen: kroppen tar så in i helvete med stryk av alkohol under längre tid. Kanske märker man det inte utåt, men exempelvis koncentrationen och stabiliteten i kroppen är inte så bra, vilket man ju känner när man kastar sina pilar.

En av mina pilar.

Under en period på ett antal år så var jag nästan varje kväll på krogen. Det var som mest frekvent under den här tiden då jag kastade pil. Det var mest på ställen inne i city. Men när det var seriespel så kunde man hamna ändå borta i Sötälje och liknande. I takt med att intresset ökade och det kom fler lag till division fem så blev det liksom inte "en" division längre, utan östra, västra, norra och södra. Typ.

Okej. Jag kastade alltså pil i första hand för möjligheten att dricka alkohol. Men ni skall ju inte tro att man kastade på ställen där en bira kostade en femtiolapp eller liknande. Icke! Man hittade de ställen som hade billig öl, om så inte hela kvällen så åtminstone halva. Jag tror att exempelvis Harrys tog typ 18 spänn för en flaska Hof och då köpte man väl typ 2-3 i stöten och tog med till tavlan. 

På den tiden så fick man ju röka på krogen och det kunde vara förbannat jobbigt. Det sved rejält i ögonen ibland, men det mildrades ju av ölen. Men när man vaknade nästa morgon och det stank rök om både mig och alla kläderna så mådde man ännu mer tjyvis. Nu går jag ju inte på krogen längre, men att de förbjöd rökningen är väl det bästa som hänt. 

Det finns många sanningar om alkisar. En av dem är att de väldigt ofta "väljer" sitt yrke utifrån att de kan dricka mer fritt, eller hur man skall säga. En annan sanning kan väl då vara att man väljer "sport" eller fritidssysselsättning utifrån samma kriterier. Man väljer även umgänget och efter en tid så umgås man nästan bara med likasinnade.

Men allt det där har jag lämnat bakom mig och det känns förbannat skönt.