Vår fina boxer Brutus då det begav sig
Jag funderar ganska mycket kring det här med att ha en hund. Men det är inget lätt beslut och framför allt inget man gör i all hast. Det är som att få barn, ungefär. Det handlar om att binda upp sig själv för x antal år framöver. Det handlar om ansvar och hårt arbete. Det är ett nytt liv man skall ta hand om på bästa sätt och det innebär noggranna överväganden innan man skall ta nästa steg. "Binda upp" låter så negativt, men det är ju så det är...
Man behöver väga för och emot men det positiva får man ju ta precis som det negativa när man har en hund. Inte minst kostar en hund en hel del pengar. Men kanske finns det "billigare" vägar att gå? Jag minns att Brutus "kostade" 600 kronor 1973, vilket motsvarar cirka 3.600 kronor i dagens penningvärde (2010) enligt de två sidor jag besökt (Myntkabinettet och SCB). Jag är inte exakt säker på om mamma köpte honom -73 eller -74, men något år behövde jag ju för att göra uträkningen. Jag kan inte säga om 600 kronor då var mycket pengar, men jag antar att det var en rejäl summa.
Om jag fortsätter spåna när det gäller den ekonomiska biten så är det ju en stor fördel om man själv har en regelbunden inkomst, vilket jag i dagsläget inte har. Jag hänger lite i luften just nu. Men OM jag skulle ha exempelvis sjukpension så skulle det nog gå. Men det tål ändå verkligen att övervägas. Det handlar dels om själva kostnaden för hunden (jag förstår att många väljer katt av just den orsaken, eftersom en vanlig "bondkatt" inte kostar mer än några kronor), sedan handlar det om vaccinationer, skatter och försäkringar. Hunden skall dessutom ha det lika drägligt som jag själv och då innebär det att jag inte kan spara på maten och så vidare.
Det är en stor kostnad, vilket ju är väldigt negativt för mig som har en kärv ekonomi. Men jag vet ju av erfarenhet att det finns så otroligt mycket positivt med att ha en hund. Man får igen tusenfalt varje dag och det skulle förmodligen innebära väldigt mycket positivt för min hälsa och hur jag mår psykiskt.
Om man då tänker sig att jag skulle våga steget så antar jag att det finns flera vägar att gå. Att köpa hund den vanliga vägen tror jag är uteslutet med tanke på att det kostar mellan 11.000-13.000 (enligt olika uppgifter på nätet) kronor att köpa en boxer. Möjligen kan det variera beroende på hur gammal hunden är. Jag vet inte, men jag minns det här med "valp-stadiet" som ganska jobbigt med tidningar överallt eftersom valpen kissade inne. Jag minns däremot inte hur lång tid det tog innan Brutus lärde sig att man kissar och bajsar ute och inte inomhus. Fast å andra sidan får man väga piss på golvet gentemot att få vara med hela vägen. Att ta emot en hund som börjat "växa" till sig psykiskt kan innebära en del problem.
Precis som jag minns det beskrivs Boxern som en hund med "en ängels själ i en gangsters kropp". Det var en rolig beskrivning, för övrigt. Rasen är livlig och smart till tusen. De är snälla men ändå ganska tuffa och relativt orädda. De kräver mycket motion och det skulle ju inte vara så dumt. Det är - som jag förstår det - mycket arbete på egen basis mellan hund och ägare. Man behöver tillbringa mycket tid ute och så vidare. Men både enligt vad jag läser på nätet och som jag minns det är boxern ganska så lätt att lära olika kommandon. Den gillar att få lära sig saker, vilket ju gör saken lite lättare även för "husse"...
Jag har hört att man kan bli så kallad foder-värd, men vet inte riktigt vad det innebär, så det får jag forska vidare kring. En ytterligare variant kan kanske vara att kolla upp vad som gäller hos kommunen. Jag menar, vem har inte sett en missbrukare, aktiv eller nykter, som har hund? Jag förstår så klart tanken bakom detta: en person som har problem och lever för sig själv låter ofta bli att ta hand om sin hälsa. Ett ytterligare liv som man också skall ta hand om ställer större krav på individen och kan ju göra att "man" sköter sig bättre med tiden. Nu är ju jag inte aktiv längre, utan nykter sedan snart 3 år, men som sagt, det kan vara värt att kolla upp.
Möjligen kan stiftelsemedel vara en väg till själva inköpet och kanske finns det olika former av "bidrag" man som "fattig" kan ta del av när man äger en hund...
När man väl har en hund är det mycket som behöver fungera och det är väl den minst svåra biten om jag rannsakar mig själv. Det skulle fungera, men det är mycket annat som "oroar". Sjukdom, exempelvis. Boxrar har ofta problem med både höfter och knän. Dessutom med hjärtat. Och "alla" vet ju hur dyrt det är med veterinär-besök och medicin till sitt husdjur.
Ja-a-aa. Det låter som om man har en hel del kvar att fundera över....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar